Sned bild av tonårstjejer

avKarin Magnusson

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Karin Magnusson om SVT:s Tonårsliv

Joanna, Monica och Cecilia är 18 år gamla och huvudpersoner i SVT:s dokumentärserie Tonårsliv. Joanna är en inte så lite självmedveten anorektiker, Monica har en bebis och bor hemma hos sin moster och Cecilia kämpar för att klara skolan trots dyslexi. Redan urvalsprincipen gjorde mig konfys. Projektledaren förklarade inför programstarten att man aktivt sökt efter tonårstjejer som ”mått dåligt” men har hopp om framtiden. När SVT rycker ut och skildrar ungdomen blir det gärna så. Lite må dåligt, lite skakig handkamera på en bullrande tunnelbana, skitig snö i drivor och samtal till socialen, allt ackompanjerat av Laleh. Det är behjärtansvärt men snedseglat.

Som Flickakampanjen, om någon minns.

Den dök upp när stringtrose- och analsexebatten var som hetast för fem år sedan och var dåvarande socialminister Berit Andnors insats för att stötta och göra tjejer kritiska mot sexualiseringen av unga kvinnor i landets medier. Det blev ingen större succé. Stortavlorna som hängde ut mediechefer med namn och telefonnummer prickades i KU, och runt om i landet arrangerades tjejträffar med tårta och payoffen ”Det är okej att äta”. Och allmänhetens intresse för unga flickor som konsumenter och sexobjekt minskade knappast.

Det blir ofta så valhänt, välvilligt och fumligt när vi försöker närma oss dessa mystiska varelser, fullt fokus på problem och självskadepotential.

I sin kommande bok Melankoliska rum följer författaren Karin Johannisson melankolins olika uttryck historiskt, och hon diskuterar bland annat hur diagnoser och roller kan fungera terapeutiskt. När vi bekräftar dessa kulturellt och exponerar dem medialt blir de meningsskapande rum. Dokumentärserien Tonårsliv gör just detta, slår upp dörren till problemrummet på vid gavel. Välkommen in, här kan du välja mellan ångest, stressproblem, otillräcklighet och bantningsnojja. Ett pseudoterapeutiskt tv-format som visserligen säger intressanta saker om hur det är att vara ung kvinna, men som också befäster idén om hur en ung bräcklig flicksjäl bör se ut. Varenda kvinna född efter 1970 vet ju att det finns ett slags stolthet i att vara en fuck up på rätt sätt: anorektiker, lite bipolär eller åtminstone kolhydratsfobiker.

Och ändå. Undersökningar i Stockholms kommun visar att 70 procent av killarna i nian och 61 procent av tjejerna tycker det är ”härligt att leva”. Glädjande nog kan enbart 6 procent av landets tonåringar klassas som kliniskt deprimerade, trots att den välvilliga vuxenvärldens framställning av tonårsbrudar så ofta pekar åt det rakt motsatta hållet.