ÅSIKT

Översittare – ett hot mot översättare

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
KULTUR

Besparing slår hårt mot utbildning på Södertörns högskola

Södertörns högskola. Foto: Foto: Eleonor Björkman

DEBATT För mig som lämnat det akademiska står det isande klart att universitetet står inför ett vägval. Mellan kvantitet och kvalitet. Mellan företagsekonomiskt tänk och sanningssökande. Mellan mätbarhet på årsbasis och mänsklighetens framåtskridande.

Det intrycket har jag från mina vänners berättelser, från halvt desperata tidningsinlägg och nu senast från läsningen av årets kanske viktigaste bok, statsvetaren Patrik Halls Management­byråkrati, som i sin noggranna undersökning av det offentligas inre förfall hämtar gott om exempel från universitetsvärlden.

Ekonomerna har tagit över makten från politikerna, och utövar den på ett sätt som påverkar och utarmar tänkandet.

Det allra senaste exemplet är så illavarslande att det borde stämma till omedelbar eftertanke, och politisk brandkårsutryckning.

Som översättare och kulturredaktör har jag med stolthet och tacksamhet observerat hur det litterära översättarseminariet vid Södertörns högskola blivit en framgångssaga såväl innehållsmässigt som kulturellt. Genom att utbilda hela generationskullar av nya översättare från försummade språk har de lagt grunden för utgivning och kulturkontakter som kommer att vara i många decennier, minst. Det handlar då inte bara om att undfägna svenska läsare med nya spännande böcker, utan lika mycket om att göra Sverige delaktigt i vad litteraturforskaren Pascale Casanova kallar litteraturens världsrepublik – det världsomspännande kritiska samtal som via litteraturen förbinder världens alla vrår i en undersökning som ytterst handlar om frihet.

Dessutom har litterära översättarseminariet på ett estetiskt och yrkesmässigt plan fungerat som ett laboratorium för fördjupad förståelse av översättning och kulturmöten.

Nu har Södertörns högskola kommit fram till att denna verksamhet inte passar in i bokföringen. Eftersom det är en resurskrävande utbildning kan den inte bara försörja sig på de tilldelningspoäng, HÅP, som är grundplåten i varje högre utbildning. Nu har Högskolan bestämt att översättarseminariet inte ska få några extrapengar längre, vilket är det samma som en nedläggning till förmån för andra mer foträta utbildningar.

Det beslutet är de förstås i sin fulla rätt att fatta. Men skandalen är på nationell nivå, och har framför allt en framtidsaspekt. Exempelvis går nu en utbildning av arabiska översättare, som om den fått fortsätta hade skapat en bestående kulturell trafik mellan Sverige och ett av världens politiskt sett viktigaste områden. En hållbar infrastruktur byggd på möten mellan människor, tankeströmningar och ideal.

Nu blir det inget av med det. Men ändå värre är kanske nederlaget på den front som jag anknöt till inledningsvis: den nedbrytande konflikten mellan kvantitet och kvalitet.

Om en välfungerande institution, vars skördar inte ens kan uppskattas, därför att de tillhör framtiden, får stryka på foten av standardiseringsskäl, då minskar hoppet för själva humanismen som livshållning, och vi kan vara än mer säkra på att bokhållarna är i färd med att ta över fullständigt. I ett avlägset litet land som desperat behöver kontakter utåt också på andra nivåer än byråkraternas.

John Swedenmark

litterär översättare, kulturredaktör på Arbetet