ÅSIKT

En saklig dagslända

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Oisín Cantwells samlade kolumner om rättsfall håller skarp ton

Foto: SCANPIX
Breivik i rätten.
Oisín Cantwell har samlat sina krönikor i en bok.

Kolumner är svårt. Kolumner i urval närmast hopplöst svårt.

Det är en konst att som krönikör med en personlig stil ge oss själ och kropp där nyhetsreportrarna bara vittrar sig till blod och ondska. Att lyfta mordet ur den venetianska vasen men inte bara in i gränden utan in i samhällsdebatten för att travestera ett omdöme om Dashiell Hammett.

Oisín Cantwell kommenterar rättsfrågor i Aftonbladet. Det är oftast kommentarer till gårdagens händelser, till exempel rättegångsförhandlingar. De oftast korta texterna är snabbt och flyhänt skrivna. De fungerar som dagskommentarer men med några undantag saknar jag den där parallellen eller den oväntade vinkeln som lyfter en text, ger perspektivet och kanske gör att vi även ser grandet i vårt eget öga. Utan det blir en krönika lätt en dagslända som snabbt drar förbi.

När det gäller att ta avstånd från rasistiska och främlingsfientliga organisationer och strömningar är det lätt att hemfalla åt schablonartade formuleringar. Jag har absolut inget emot en knallhård polemik mot de ideologiskt hårdföra. Men den måste vara fri från kategoriska fördömanden och fördummanden eftersom de som lyssnar och de som argumenten ytterst riktar sig till är fotfolket i bemärkelsen väljare. De ideologiska anförarna låter sig som regel inte övertygas.

Oisín Cantwell förmår hålla en skarp men saklig ton. Därför är det synd att även han hemfaller åt en meningslös etikettering som till exempel att Sverigedemokraterna har en rasistisk politik. Deras väljare uppfattar sig inte som rasister och därför når de goda argumenten om än fram så inte in.

I Brott och straff har Oisín Cantwell samlat ett urval krönikor från de senaste åren. Här finns texter om kända brottsfall som Breivik och Mangs men också intressanta fall som inte gett upphov till några stora rubriker. Han har också med kolumner som handlar om näthatet och Sverigedemokraterna.

Missförstå mig nu rätt. Även krönikor av dagsländekaraktär fyller en funktion. Men samlade i en bok krävs en fördjupande text för att de ska få nytt liv. Jag undrar varför Oisín Cantwell nöjt sig med att skriva en sådan text enbart till avsnittet om näthatet. I den texten granskar han begreppet och visar på hur meningslöst och vilseledande det är. Han för också resonemang kring vad som kan göras och lyfter oss därmed ur vasen. En liknande överblick inte minst med ett historiskt perspektiv hade behövts till avsnittet om brott och straff som nu har en text som känns slentrianmässigt ihopkommen.

Fotnot: Oisín Cantwell är journalist på Aftonbladet, därför recenseras boken av Nils Funcke, frilansjournalist och tryckfrihetsexpert.

Nils Funke