ÅSIKT

Durmaz vet bäst vem Durmaz är

Historien är full av exempel på problem som uppstår när politiker lägger sig i vad människor anser sig vara

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
KULTUR

Dagen efter att svenska fotbollslandslaget tvingats manifestera för att Jimmy Durmaz ska få kalla sig svensk föreslår Svenska Dagbladets ledarskribent Ivar ArpiTwitter att vi bör introducera ordet ”svenskländare” för alla som bor i Sverige som inte är ”etniska svenskar”. För honom är det angeläget att skilja dessa grupper åt. Arpi skriver att det är svårt att byta etnicitet. Det är bara sant om man med etnicitet menar hudfärg eller andra fysiska drag.

Sanningen är att människor byter etnicitet ofta. De konverterar, flyttar, utforskar sina rötter och förändras. De identifierar sig med det ena och det andra: svensk, europé, hallänning, kosovar, katolik, kommunist, AIK:are, ahmadiyamuslim eller arbetssökande på heltid.

Det brukar sällan vara ett större problem för någon annan. Problem uppstår först när människor tvingas byta identitet mot sin vilja. När politiker till exempel talar om för dem att de inte är svenskar. När politiker inför raslagar eller börjar tala om ”nationer” och ”assimilering”. Arpi invänder att lagen om minoritetsspråk visar att vi i Sverige redan skiljer på etnisk bakgrund. Och har man väl börjat kan man redan fortsätta, verkar han resonera.

Missuppfattningarna om de nationella minoriteterna är många. I senaste numret av Judisk krönika, ett alldeles utmärkt nummer för övrigt, har Salomon Schulman intervjuat den största jiddischsångerskan i Sverige, Louisa Lyne. En blond tjej från Härnösand, som varken av sig själv eller omgivningen betraktas som det minsta judisk. Ska hon kunna åtnjuta det kulturstöd som utgår till minoritetsspråken?

Självklart. Skyddet gäller nämligen SPRÅKET, med vidhängande kultur, till exempel sånger. Det är inget skydd av människor. Och kan man inte skilja på en bok och en människa borde man inte få diskutera de här frågorna.
Arpi och andra etniska separatister brukar också invända att endast samer får äga renar i Sverige. I Arpis värld är det en orättvisa som bör kompenseras med fler orättvisor.

Sanningen är att det är ett problem för ytterst få. Älskar du renar kan du så klart ta jobb i rennäringen närsomhelst. Det är för jävla kämpigt och smutsigt men om du älskar renar så mycket så ska väl inte det hindra dig?
Den samiska rennäringen är en av få kompensationer för att staten tidigare lade sig i just vad samerna ansåg sig vara. De skulle ”försvenskas”. Vilket ledde till en katastrof för många samiska svenskar.

Rätten till rennäring har varit en möjlighet för många samer att restaurera och stärka sin identitet. Som Ivar Arpi inte har någonting med att göra.
Visst. Det är ingen okomplicerad lag – ett problem är just att endast de som ansågs vara ”riktiga samer” fick äga ren. Men historien är full av exempel på problem som uppstår när politiker börjar lägga sig i vad människor anser sig vara.

Jag behöver inte ens nämna de största tragedierna.

ARTIKELN HANDLAR OM

Rasism

Ivar Arpi