ÅSIKT

Årets julklapp, faktiskt

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
KULTUR

Håkan Jaensson föreslår Bodil Malmsten

Årets julklapp påstås vara en GPS, en sån där plastmojäng som pratar konstigt och utgör en trafikfara (i alla fall när föraren programmerar GPS:en samtidigt som han ringer någon).

Nej, årets julklapp – jag använder den klyschan utan ironi – måste vara Bodil Malmstens Kom och hälsa på mig om tusen år (Finistère/Modernista).

Den är vacker som en gåva ska vara. Midnattsblå, liten färgbild, ett ljusblått band som bokmärke, fickor på pärmens insidor, kanske att spara små anteckningslappar i. Fint, matt papper och små färgbilder som Malmsten själv tagit. (Boken kan kompletteras med en egen anteckningsbok i samma läckra utförande.)

Inuti finns ett års sovrade bloggtexter, till och med april i år. De håller för vilken elegansförpackning som helst: en nyfiken, rolig människa spånar kring livet och tidningarna och litteraturen, från Vasastan i Stockholm till Finistère, ser och ifrågasätter.

Malmsten sprutar gift i trädgården, tampas med mullvadar och franska hantverkare, reser med det outhärdliga flyget, ser från sitt fönster i Vasastaden polisen träningsdemonstrera under plakaten ”Allt är fel”, rymmer från skrivandet till fotbollsmatchen på tv, funderar över Beckett ... hon rör sig hela tiden lätt, men över bråddjup.

Den dagen hon hör nyheten om mordet på Anna Politkovskaja skriver hon:

”Anna Politkovskaja var modig och hon dog av det.

Jag är feg och jag lever.

Att bli äldre är inte att vänja sig vid livets vidrighet, tvärtom.

Men när jag var ung ville jag ta livet av mig för att ge igen på livet för dess orättvisor – det vill jag inte nu.

Nu vill jag ta livet av Vladimir Putin.”

Malmsten ställer frågan: ”Varför tar jag det som händer i Ryssland så personligt?”

Svaret är att hennes pappa var stalinist. Men också: ”Jag tar allting personligt och vad alternativet till det skulle vara kan jag inte se.”

Nej, inte jag heller.

Håkan Jaensson