ÅSIKT

Ett haveri, Expressen

Åsa Linderborg: Olsson är direkt fientlig mot fri journalistik

Foto: Susanna Forsell
Karin Olsson, kulturchef och tf ansvarig utgivare på Expressen.
KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

DEBATT. Martin Kraghs och Sebastian Åsbergs rapport om rysk desinformation har kölhalats av forskare, ämnesexperter och rakryggade publicister. Särskilt svajiga anses anklagelserna mot Aftonbladet Kultur vara.

Kragh har sagt att beläggen är på gång (i efterhand, med andra ord): En större tidning ska komma med ett större avslöjande.

Det visade sig vara Expressens kulturchef Karin Olsson som tagit som sin uppgift att leda i bevis det som rapporten misslyckades med (18 jan).

Olsson inleder sitt grävjobb med brasklappen att rapporten inte pekar ut någon som Putin­agent och att man givetvis kan vara mot värdlandsavtalet med Nato utan att gå Kremls ärenden. Resten av artikel går ut på att visa att Aftonbladets skribenter är nära nog Putinagenter som går Kremls ärenden.

På två stort uppslagna sidor avslöjar hon namnen på de tre personer som i rapporten anonymt utpekas som deltagare i Kremllojala miljöer. Den ena är Jan Myrdal, som inte skrivit i Aftonbladet på många år. (En artikel vi refuserade fick han in på Expressens kultursida 17 maj 2016).

Den andra är gymnasieläraren och fredaktivisten Tord Björk, som ihop med fem andra skrivit en (1) artikel om Carl Bildt på debattsidan (ej Kultur).

Den tredje är dokumentärfilmaren Maj Wechselmann, som Olsson ifrågasätter inte för vad hon skrivit i Aftonbladet, utan för vad hon skrivit privat på Facebook. (Wechselmanns judiska släktingar mördades i den ukrainska förintelsen, dessa hennes djupt kända erfarenheter ligger till grund för en film som strax visas på Göteborgs filmfestival.)

Vidare misstänkliggör Olsson dissidenten Aleksej Sachnin (som hon själv publicerade den 21 feb 2014), då han är Facebookvän med en rysk författare vars åsikter han uttryckligen tagit avstånd från. Intrikat nog försöker hon även koppla ihop Sachnin med Oleg Mezjuev, som helt öppet i en av de proryska Facebookgrupperna anklagar Sachnin för att vara en CIA-agent som har infiltrerat Aftonbladet.

En av våra skribenter komprometteras för att han som exempel på två diametralt olika uppfattningar jämfört en tidning med en annan. Olsson drar också in namn som inte finns med i rapporten och som aldrig skrivit om Ukraina. Ytterligare en beskrivs nedsättande för sitt engagemang mot Vietnamkriget på 60-talet.

Karin Olsson jobbar på en tidning, hon är till och med tf ansvarig utgivare. Hon borde veta att man som publicist bara kan ansvara för det som går i tryck. Vad folk sysslar med på sin fritid, eller vem som är ens föräldrar, är ovidkommande och bortom kontroll.

Uppenbart har Karin Olsson inte förstått allvaret i vare sig de ogrundade anklagelserna mot Aftonbladet eller den förintande kritiken mot Kraghs och Åsbergs rapport.

Hon tycks inte heller förstå allvaret i att vara publicist. Som sådan har man två ben att stå på: empiri och pressfrihet. Precis som Kraghs och Åsbergs förhånade rapport är hennes projekt renons på båda.

Som kulturchef borde Karin Olsson slåss för den avvikande åsikten, särskilt i de stora sammanhang som hon efterlyser men själv inte är intresserad att prata om. I stället ägnar hon sig åt inkvisitorisk personkontroll och en direkt fientlighet mot den fria journalistiken. Resultatet är lika omdömeslöst som det forskarfiasko som alla andra häpnar över eller försöker tiga ihjäl med generad tystnad.

Erik Lindenius och Jesper Enbom vid Umeå Universitet har krävt en haverikommission kring publiceringen av Kraghs och Åsbergs ovetenskapliga och antidemokratiska sammelsurium. Expressens chefredaktör Thomas Mattsson borde fundera på samma sak.