ÅSIKT

Bara i Aftonbladet: Pussy Riots försvarstal (utdrag)

avDino Stén

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

”Liknar Stalins utrensningar”

Tre medlemmar ur det ryska, ­feministiska konstnärskollektivet Pussy Riot dömdes nyligen till två års fängelse efter sitt regimkritiska uppträdande i Kristus Frälsares katedral i Moskva.

Här följer, med ensamrätt för Aftonbladet Kultur, inledningen till deras slutplädering i domstolen, en anklagelseakt mer än ett försvarstal, riktad mot hela det ryska politiska systemet och dess metoder.

Pläderingen framfördes av bildkonstnären ­Nadezjda Tolokonnikova, de övriga två som dömdes är Mariija Aljochina och ­Jekaterina Samutsevitj.

Egentligen handlar inte den här processen om oss tre sångerskor i Pussy Riot. Om så varit fallet skulle det som nu sker här inte ha någon som helst betydelse. Men detta är en process som rör hela det ryska statssystemet, vilket till sin egen olycka, vanmäktigt fortsätter att upprepa sina grymheter mot människorna, sin likgiltighet för människans heder och värdighet – det vill säga alla de värsta övergreppen i den ryska historien.

Denna imitation av en rättsprocess påminner till min djupa bedrövelse om Stalintidens ”trojkor”*. Så även här och nu: en förundersökningsledare, en domare och en åklagare. Alla tre styrda av den repression som beställts från högre politisk ort.

Vem är då skyldig till det som hände under konserten i Frälsarkatedralen och till den process som nu drivs? Det är det auktoritära ryska systemet.

Pussy Riot arbetar med oppositionell konst, med politik som använder konstens former. Denna medborgerliga aktivitet pågår i en situation då den korporativistiska staten har undertryckt människans grundläggande rättigheter, hennes medborgerliga och politiska friheter.

Ända sedan det nya seklets början har en stor grupp människor systematiskt och metodiskt berövats sina friheter. Nu gör de uppror. Vi sökte ett uttryck för den sanna uppriktigheten och enkelheten, och fann det i en punkkonserts heliga dårskap. För passionen, öppenheten och naiviteten står över hyckleriet, listen och den tillgjorda anständighet som döljer förbrytelser. Där stod statens ledare i helgedomen, iförda ”rätt” ansiktsuttryck – men de luras, och deras skuld är större än vår.

Vi genomförde våra punkaktioner eftersom det politiska systemet är så förstenat, slutet och fungerar som ett kastväsen; för att den politik som drivs bara tjänar bolagens kortsiktiga intressen, och det till den grad att det gör ont i oss.

Vi är avgjorda motståndare till allt detta och det får oss att handla och leva politiskt. Vi är emot brukandet av tvång och våld för att lösa sociala frågor. Och den ordning där de viktigaste politiska institutionerna, myndigheterna, armén, polisen, säkerhetstjänsten och deras redskap för att skapa stabilitet – fängelser, preventiva anhållanden – används för att övervaka medborgarnas beteende.

Vi är också motståndare till den påtvingade medborgerliga passiviteten hos majoriteten av befolkningen, liksom vi ogillar den verkställande maktens dominans över den lagstiftande och den dömande makten.

*Not: Trojkan var en av de många laglösa, dömande instanser som skapades av Sovjetstaten under 1920- och 1930-talen.

Nadezjda Tolokonnikova

Medlem i Pussy Riot.

Översättning: Johan Öberg