ÅSIKT

Hela pianot fullt av fisk

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
KULTUR

JOAR TIBERG blir glad av Erik Beckman

Foto: Cool.

■ ■ Erik Beckman är cool.

Det går knappt att slå sig ner vid hans prosa förrän man själv blir lite så, kalejdoskopisk, gravt skelögd ... En fyra fem bollar i luften samtidigt. Nicka, klacka, mixtra, mickla, klixtra.

Hur mycket den tonen är den generationen. Ett slags liknöjdhet, och inte! En sorts glittrande förtvivlan.

Vintrarna var fortfarande vackra. En viss förutsebarhet.

Kul som bara fan.

Hela pianot fullt av fisk!

Till och med den så egne Malte Persson drabbas, i sitt imponerande gymnastiserade förord till romanen Inlandsbanan (Modernista, 2002), av denna coolness. Perssons text där är påfallande beckmansk, sextiotalskrängande, nästan lite gubbigt klok och lättfotad!

Beckman.

■ ■ Man drabbas.

Det märks knappt.

”Den irländska råttan. Otillräckliga och rasande premisser till en sann skildring av den irländska frågan”, ”Den materiella försvagningen av speciella påståenden om Herrhult som knutpunkt”, ”en vårkväll. konventionell novell.”, ”Herr Hullt”, känner ni vad coola ni är? Och då har ni ända bara läst några av rubrikerna till det urval Beckmantexter – varav ett antal aldrig tidigare tryckts – som det livaktiga Beckmansällskapet nu utger, betitlad ... ingen ny värdighet kortprosa 1960–1969.

Så åker vi, burrar ner oss i sextiotalsgalonen, klär på oss sexvalarna, guldgalonerade går vi ut i den milda novembernatten.

■ ■ Ja, man blir glad för det mesta. Till och med när det som i ”olika” handlar lite om en flicka, en flicka som ”står på ett luftigt sätt uppställd vid en krusbärsbuske”, blir man glad. Han gör så. Det är sommar. Den ljumma vinden drar igenom flickans kläder. Möjligen har hon redan hunnit få sexuell erfarenhet.

Sen kommer trädgårdskranen, som jämförd med bevattningsanläggningar i firmakatalogen är både ful och undermålig.

Och flickan.

”Jämförd med sommarflickor i tidningar är flickan vid busken fullt ut lika vacker eller till och med vackrare.”

Tandvärken dog och den flämtande baletten dog i sin buss.

Beckman.

Joar Tiberg