ÅSIKT

Vad är det för vits med humor?

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Foto: Babben Larsson.
KULTUR

■ ■Sorgsna stand up-komiker tycker att en skugga dragit in över deras verksamhet, sen jag för några veckor sen skrev om "Stockholm live", en stand up-show som sänds i tv varje torsdag.

Det finns en annan värld, skriver de till mig. Stand up behöver inte ha rasismen som affärside. Eller kvinnoförnedring. Det finns en dörr öppen till himlen. Där skrattar man hela dagarna, inte åt andra utan åt sig själv. Det finns kort sagt stand up med humor.

Ska man tro på det?

Vid sommarens humorkonferens i Tübingen lade humorforskarna fram sina rön. Skrattet kommer när faran är över. Skrattet uppstår i glappet mellan det förväntade och det som faktiskt händer. Skrattet hjälper oss att acceptera döden och världens ofullkomlighet. Du blir förlåten trots att du inte kan leva upp till idealen.

nnEller för att tala med Kierkegaard. Humor är grundstämningen hos en människa som insett omöjligheten att realisera ett etiskt liv i denna ändliga värld, men som ännu inte beslutat sig för religiositetens oändlighet.

Nästan som religion, alltså. Fast skojigare.

Humor är den lilla människan som kämpar mot makterna och sina tillkortakommanden. Med humorn upprättar vi en förbandsplats för att överleva ett tag till. Inte undra på att humorister ofta är sorgliga existenser när de kliver av scenen, en sorts tillvarons ständiga uteliggare.

nnFast det finns ju undantag. Hasse Alfredson är alls inte så tvär och arg som det sägs. Kanske kommer sig ryktet av att han en gång, när han var chef för Skansen, stod på en stor förlagsfest och muttrade: "Jag hatar djur. Jag hatar djur".

Narren offrar sig för vår skull.

■ ■Jag hamnar på Intiman i Stockholm där Babben Larsson, Lennie Norman och Adde Malmberg pratar fram sin show Gammal är äldst. Kan man göra en lysande sketch om en napoleonbakelse eller, som i Lennies fall, om ödet att ha en känd pappa och därför aldrig bli vuxen? Ja, det kan man om man sett ljuset. Babben plågar sin kropp med resultatlös, kvinnlig evighetsbantning, berättar hur hennes bror kör med healing för turisterna i smörjgropen på gården på Gotland och hur hon själv förvandlas till kvällstidningsmissbrukare när hon får syn på rubriker som: Är du dum? Testa dig själv. Eller: Så plockar du bort din springmask.

Hon skulle vilja arbeta för de stora frågorna som till exempel fred i Mellanöstern men hamnar istället i kontroversiella problem som hur man ska lägga besticken på bordet när man dukar.

■ ■Med humorn puttrar vi i samma spad, ett ibland oroande och värmande långkok. Men rätt ofta jobbar stand up-komiker med satir. Det är en annan konst, för satiren pekar vanligen finger, inte åt egna svagheter och skröpligheter utan åt någon annan.

Mot vem?

Makten är måltavlan som till exempel tomt skramlande politiker eller av penningbegär redlösa pirater i ledningen för vissa företag. Därmed kräver satiren ett annat slags samförstånd än humorn. Eller som Bert Brecht skrev: "Med satiren firar vi våra segrar".

nnVisst kan det vara kul att höra Bosse Ringholm i radions Public service förklara att han egentligen är en rolig människa och glädjas åt Babben som säger sig ha läst en rubrik: Kom och möt Göran Persson under en dryg lunchtimme.

Fast det är lite slött och på rutin. Det är riskfritt.

Än mer riskfritt är det när satiren slår neråt mot de maktlösa och belönas med ett flabb från publiken som nästa dag vaknar med taskig smak i munnen.

nnJesus hade humor, utropade prästen Anders Piltz i veckans radioprogram Filosofiska rummet. Jesus jobbade som stand up. Han var dessutom pappa till sig själv. Hur kul måste han inte ha haft när han sa att det är lättare

för en kamel att komma in i ett nålsöga än en rik att komma in i himmelriket.

Stand up kan betyda befrielse. Inte feg inställsamhet, förnedring och rasism som i Stockholm live. Och i lyckliga stunder ett kärleksmöte med Jesus, Babben eller Lasse Eriksson, människornas vän, tolvtaggaren från Piteå.

Doktor Gormander