ÅSIKT

Sticka upp!

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
KULTUR

■ ■Så står höghusen som spön i backarna. I Älvsjö har Rica Talk Hotel av Rosenbergs arkitekter just öppnats. I Sickla presenteras planerna på ett Kinnarpshus av arkitekterna Lars Westerberg och Anders Arfvidsson. Mest press har Gert Wingårdh samlat ihop. Efter en gås-skyskrapa vid Öresundsbron och fyra höghus på Heden i Göteborg har nu turen kommit till Telefonplan, Stockholm.

Det vi kan lära oss är att rekordet, nu som alltid, är den kanske starkaste drivkraften i arkitekturen. Det behöver inte vara dåligt. Men vi måste samtidigt lyssna till det som - nästan - inte sägs. Telefonplan, Sickla och Älvsjö är alla tre diffusa stadsrum. Samtida, på gott och ont, skulle man kanske kalla dem om det rört sig om någon annan konstform än arkitektur. Men det är inte det diffusa arkitekterna talar om, de säger alla i kör: Stadsport!

I Dagens Nyheter (22 maj) höjer David Karlsson ett varningens finger vid anblicken av alla dessa torn. Han citerar den nyligen framlidne Jane Jacobs där hon menar att vi bara kan lära oss av "platsens egna invånare". Men varför är bara det stockkonservativa möjligt så fort det är tal om arkitektur? Vi står inför en ny byggboom, men varför finns det inte plats för det nya, det ambitiösa? Svaret finns i skillnaden mellan Det Urbana och urbaniseringen.

■ ■På åttiotalet talade arkitekter gärna om något man kallade Genius Loci, platsens ande. Nere i jorden sades det finnas meningar som vi hade i uppgift att på heideggerskt maner gräva fram. Det här sättet att tänka har tack och lov gått ur tiden. Men att med hjälp av höga hus bara bekräfta stadskärnans heliga gräns är lika konservativt vare sig vi talar om jord eller invånare. Som Adorno säger: "Alla härskarskikt rättfärdigar sig med att vara tidigare etablerade, autoktona."

Härskarskiktet för dagen är "Den kreativa klassen". Mannen som myntade det uttrycket, Richard Florida, och som hade nämnde Jane Jacobs som sin läromästare, sammanfattade alla goda världen med Det Urbana. En helig essens som inte står heideggerska gudar och jordar efter. Telefonplan, Sickla och Älvsjö är snarare platser som talar om urbanisering. Säregna processer där nya diffusa strukturer kan växa fram, där andra typer av mening kan produceras, andra än kontroll som är den kreativa klassens främsta produkt. Gärna höghus, men inte som väktare av den heliga staden.

Så vill ni ha ett annat rekord att förhålla er till? Det bor fler människor på jorden än någonsin tidigare. Ett faktum som pockar på sina arkitektoniska uttryck, för jag lovar, det är ganska få av dem som är invånare innanför "stadsportarna".

Lars Mikael Raattamaa ([email protected])