ÅSIKT

Fula bananer från Dole

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Besprutning av bananplantage i Nicaragua. Bild ur filmen ”Bananas”.
Filmaren Fredrik Gertten har stämts av bananjätten Dole.

FILM ”Se nu filmen som film”, uppmanar Fredrik Gertten före visningen av Bananas på branschevenemanget Malmö Filmdagar. Men det går ju inte att bortse från att bananjätten Dole har stämt Gertten, producenten Margarete Jangård och deras filmbolag. Det är, som Jesper Bengtsson skrev här på sidan 24 augusti, häpnadsväckande – ja groteskt – att företaget kräver monopol på hur deras konflikt med nicaraguanska arbetare ska skildras.

Bananas är en habil, effektiv dokumentär som till stora delar består av autentiska rättegångsklipp. Såvitt jag kan se har filmarna inte själva grävt fram något för Dole komprometterande som inte redan varit känt, eller som kan betraktas som lögn.

Filmen handlar om hur bananarbetare för första gången fick till stånd en rättegång i amerikansk domstol. De hävdade att de blivit sterila av bekämpningsmedlet DBCP, som Dole blandade i bevattningen av sina bananplantager åtminstone fram till 1979. Då krävde USA:s regering att importerade bananer skulle vara fria från giftrester.

Men redan 1977 informerade tillverkaren Dow sina kunder om att de omedelbart stoppade produktionen av DBCP. De uppmanade också kunderna att skicka tillbaka det de hade kvar. Dole köpte i?stället Dows lager mot försäkran om att ta på sig kostnaderna om någon skulle bli skadad och stämma dem.

Detta kom fram under rättegången 2007, och om Fredrik Gertten valt att skildra processen ur nicaraguanernas perspektiv så ter det sig självklart. Det är en urberättelse om David och Goliat, där fattiga nicaraguaner närt våra barn med bananer i decennier till priset av att de själva blev sterila. Gertten har alltid varit bra på att gestalta maktförhållanden genom enskilda människor. José Lopez Mercado, Macario Morales Mendoza, familjen Rosales och de andra tränger genom filmduken, och det är viktigt.

Dole har all rätt att reta sig på det, och på hjälteporträttet av advokaten Juan J Dominguez, som filmas när han agiterar på nicaraguanska arbetarmöten som en annan Castro – men sådant får man ta i en demokrati. Att jag efter den här artikeln kan vänta mig ett upplysande mejl eller telefonsamtal från Doles pr-byrå, säger väl allt om vem som har makten här.

Malin Krutmeijer