ÅSIKT

Fria teatern inte längre fri – styrs av oklara regler

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
KULTUR

”Projekt” måste godkännas i förväg för finansieringen

Teater Giljotin hade i helgen premiär på vad som med all sannolikhet är deras sista föreställning. Kia Berglund har regisserat Tobias Hjelm i Mefisto - Remixed, där historien om skådespelaren som sålde sig till nazisterna här givits aktualitet genom att Mefisto frestas till att skriva kontrakt med Hollywood, spela Karlsson på taket och bocka för Sverigedemokraternas kulturpolitik.

Det kan verka en smula navelskådande, eftersom Giljotin är en av alla de frigrupper som i dag tvingas leva på existensminimum, ja, om ens det. Och visst, monologen är onekligen en smula självupptagen, men krisen för friteatern är högst reell. När de fria teatrarna i dag bedöms efter vad de ska göra, i stället för vad de har gjort, är vi farligt nära det slags kulturpolitik som bedrivs av diktaturer. Det är alltså ointressant för Stockholms kulturnämnd att Galeasen och Tribunalen just nu spelar utmärkt teater, de ska i stället vara tacksamma för att de fått stöd för dessa produktioner. Nästa gång kan det bli andra bullar.

Den fria teatern är i dag inte längre fri, den tvingas att följa oklara regler, få sina ”projekt” godkända i förväg, hitta annan finansiering och helst helt enkelt ska stänga igen. Det var i princip vad kulturborgarrådet Madeleine Sjöstedt skrev i Svenska Dagbladet, där den fria teatern avfärdades som ett ”särintresse”. En häpnadsväckande formulering. Om det är någon som verkar för särintressen, så är det Madeleine Sjöstedt. Det är precis så absoluta härskare utövar sin makt.