Rätt att inte sprida SD:s blåögda annonser

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Aftonbladets beslut att inte tillåta Sverigedemokraterna att annonsera i tidningen har mött kritik från högerhåll. Så långt är allt i sin ordning.

Problemet är argumenteringen. Marknadsekonomin har verkligen segrat, när fri reklamrätt förväxlas med yttrandefrihet. Men att köpa och sälja annonser är en affärsuppgörelse som inte har något med några demokratiska rättigheter att göra – man har ingen skyldighet att ingå ekonomiska avtal med vem som helst.

Alla tycks numera vara överens om att vi ska ”ta debatten” med SD, och ett sätt är att vägra sprida deras blonda och blåögda budskap – och dessutom tjäna pengar på det.

Aftonbladets nya linje kan jämföras med det beslut man fattade i våras, nämligen att tidningen ska ge SD annonsplats och skicka pengarna till den antirasistiska organisationen Expo. Sådana pengar måste vara mycket svåraatt ta emot: Vem vill låta sig finansieras av sin fiende?

Journalistiken har aldrig och kan aldrig vara neutral eller objektiv. Den tar ständigt ställning, mer eller mindre medvetet, i valet av frågor, vinklar och perspektiv. Journalistiken ska alltid vara saklig och nyanserad, men endast diktaturer kan berömma sig om att ha tidningar som bara förmedlar ”sanningen”. Att stänga SD ute från annonsmarknaden – men inte från debattsidan, märk väl – är att ta ställning för alla mänskors lika värde. Det konstigt att det alls ska anses kontroversiellt. Och att inte fler publicister har kurage att göra samma sak.

Åsa Linderborg