ÅSIKT

Du är lönsam, lille vän!

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
KULTUR

MARIA BERGOM LARSSON om valfrihetens skolor - som fuskar för vinsternas skull

Skolavslutning och betygsättning – en mardröm för de flesta lärare. Jag arbetar på gymnasiet i en liten friskola. Alla känner alla, elever och lärare har ofta en nära relation, så nära att detta har blivit ett försäljningsargument i skolans marknadsföring. Samma sak gäller de flesta friskolor. Intimiteten och tryggheten leder till förståelse för elevernas hela livssituation. Man sätter ogärna IG på en elev som man vet har det jobbigt hemma. Betygen är högre i friskolor än i kommunala skolor visar Skolverkets undersökning.

I Stockholm finns cirka 800 gymnasieplatser för mycket. Konkurrensen om eleverna är stenhård. Skolans marknadsanpassning har medfört en galopperande betygsinflation. Skolorna konkurrerar med hjälp av höga betyg. Eleverna väljer skolor där de kan få bra betyg, precis som de väljer kurser där det är lätt att få VG eller MVG i stället för mer krävande ämnen som till exempel språk. Nu klagar universiteten på att eleverna har för dåliga kunskaper i de så kallade kärnämnena svenska, matte och engelska och inte kan hänga med i undervisningen.

Det är lätt att skolan, ofta mot sin vilja, blir korrumperad. Vilken skola vill rekommendera en elev att byta program från media till exempelvis samhällsvetenskapliga programmet som ger mycket mindre pengar? Eller kanske byta skola när man ser att man inte har resurser att ta hand om eleven på bästa sätt? Där ryker kanske 70 000 i skolpeng.

Skolpengen har förvandlat eleven till kund och skolorna blir känsliga vindflöjlar för senaste trenden. Några skolor lockar med körkort, andra med egen dator och undervisning bara halva veckan, resten eget arbete. Språkkurserna måste sälja sig med hjälp av resor. Många skolor marknadsför sig med en kombination av program och hobbyverksamhet. Fotbollsgymnasierna växer som svampar. Samma sak för friskolor och kommunala skolor.

Friskolereformen har också lämnat fältet öppet för konfessionella skolor, kristna som muslimska. Den gamla tanken att skolan skulle vara en mötesplats, kanske den enda under livet, för barn från olika miljöer, med olika trosuppfattningar och social bakgrund har skrotats. Trots att bostadssegregeringen ofta undergrävde den demokratiska visionen så fanns den ändå där. I dag känns den omodern.

Till de snabbast växande friskolorna hör förstås de vinstdrivande skolkoncernerna. Som Vittrakoncernen vars inbyggda drivkraft är att förvandla skattepengar till vinst för aktieägarna. I dag handlar allt om pengar. De äldre friskolorna som Waldorf och Montessori som bygger på en pedagogisk vision går kräftgång och kämpar i detta nyliberala klimat med stora svårigheter.

Valfrihetsreformen har drabbat kommunala skolor och friskolor lika. De är båda konkurrensutsatta och kunden är eleven. De skolor som är skickliga på marknadsföring kammar hem potten. Kvalitet är mer svårmätbart. Friskolorna svarar i dag för cirka 10 procent av alla skolor. Det kan knappast vara deras fel att svenska elevers kunskaper internationellt sätt försämrats de senaste åren.

”Vart vänder sig en väljare som bryr sig om den svenska skolans kvalitet, likvärdighet och trygghet?” frågar Karl Ågerup i en hårdragen men faktaspäckad debattartikel i Ordfront Magasin med rubriken Stoppa friskolefanatikerna. Ändå ställer jag samma fråga efter att ha läst hans bok Barnens marknad – berättelser från den fria skolan (Ordfront Förlag) och samtidigt Lärarförbundets tidskrift Pedagogiska Magasinets senaste temanummer (2/2006) Skola till salu?

Barnens marknad är en blandning av Wallraffreportage från ett år som lärare på en nystartad gymnasiefriskola i Stockholms innerstad och fakta kring utvecklingen av den svenska skolan sedan kommunaliseringen och friskolereformen. Förhållandena på Internationell Framtid (fiktivt namn) är en rysare för alla som arbetar inom skolan. Ågerups reportage är förödande effektivt och hans kritik drabbar hela den nyliberala sammanblandningen av ekonomisk lönsamhet, konkurrens och pedagogik. Denna friskolekoncern har i dag ett växande antal elever.

Kommunaliseringen bereddes av socialdemokratin men genomfördes av den borgerliga regeringen fullt ut 1993. Samma regering genomförde friskolereformen med sikte på att Sverige skulle få ”Europas bästa skola”. Konkurrens och valfrihet var nyckelord som skulle förnya den gamla förstelnade överhetsskolan.

Men skolan har inte blivit bättre av konkurrensen. Eleverna presterar sämre samtidigt som skolorna kostar mer och konkurrerar med höga betyg. Pedagogiska Magasinet talar om att kundvalsmarknaden riskerar att göra skolorna till betygsmaskiner med skenande betygsinflation som resultat. Betygen blir ett försäljningsargument i stället för ett mått på kunskap. Dåliga betyg är dålig reklam!

Det andra resultatet av att skolan sålts ut på marknaden är ökad segregering: studiemotiverade elever söker sig bort från problemförorter mot innerstadens skolor. Kvar blir de dåliga skolorna, ofta i invandrartäta områden. Segregeringen i Stockholm har ökat mellan 1999 och 2001 visar forskningen.

Så vem har vunnit på systemet? Eleverna? Bara ytligt sett. De har fått mer makt med skolpengen och fler valmöjligheter. Några har säkert vunnit på systembytet, de duktiga med rätt bakgrund. Men tillhör de den tredjedel som inte klarar sig genom gymnasiet med godkända betyg kommer de att tillhöra samhällets förlorare. Eller de som blivit kvar i en problemskola medan eliten flyttat. Frågan måste vara om eleverna som kollektiv har vunnit. De har fått fler valmöjligheter men de har också fått en skola som ger dem sämre kunskaper. Men just kunskap var väl det som var uppgiften?

Det finns ingen väg tillbaka från valfrihetsreformen och friskolereformen, menar Ågerup och mycket av den kritik som framförs i Barnens marknad mot friskolorna gäller hela systemet med skolpengen som gör eleven till kund.

Finland har en centralstyrd skola, hög prestige för läraryrket, inga friskolor annat än för de med en alternativ pedagogik, och som en följd därav mycket mer kunskap för eleverna enligt alla utvärderingar.

Karl Ågerup förespråkar fler nationella prov, alltså mer kontroll, och pengar i förhållande till resultat. Dessutom inga vinstdrivande skolor. En skola med dåliga resultat skall få sina anslag sänkta eller indragna, föreslår han. Det verkar inte vara en bra lösning, dåliga skolor skulle bli ännu sämre eftersom de inte skulle ha råd med extra stöd till svaga elever. Intagningsprov till högskolan i stället för studentbetyget som somliga högskolor redan i dag praktiserar skulle kanske vara en väg.

Det slår mig att ingen vågar tänka tanken att valfrihetsreformen inte var en lyckad väg och att det kanske skulle ha gått att införa större pedagogisk frihet inom den centralstyrda skolans ram i stället för att låta den nyliberala ideologin gå fram som en tornado över skolvärlden. Konkurrensutsättning och marknadsanpassning blev helt enkelt inte vägen till Europas bästa skola.

Maria Bergom Larsson ([email protected])