Amel Brahim-Djelloul imponerade på Confidencen
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Kompositören Rameau död i 250 - uppmärksammas i O/Modernt
KAMMARFESTIVAL Nästa år är det 250 år sedan den franske kompositören Jean-Philippe Rameau dog, en av musikhistoriens viktigaste reformatorer. Att vi begriper vad musiken vill skildra, har vi honom jämte J S Bach att tacka för. Åskväder eller stormar hos Rameau går inte att missta för något annat.
I Sverige har Rameau spelats sparsamt, ett fåtal konserter och endast en opera de senaste decennierna, Zoroastre på Drottningholmsteatern 2005, och då tack vare en fransman, Christophe Rousset. Rameau är sorgligt underskattad på svenska konsert- och operascener. Det var faktiskt Les Arts Florissants, som gästade Early Music Festival förra veckan, som för ett kvartssekel sedan fick fransmännen att återupptäcka Rameau.
Confidencens veckolånga festival O/Modernt på Ulriksdals slott i Stockholm kommer alltså trots nästa års jubileum inte en dag för tidigt. Måndagens program bestod av enbart Rameau, utdrag för kör och solister ur mästerverk som Les Fêtes d’Hébé, Les Indes galantes, Castor et Pollux eller Platée och Les Boréades. Ambitionen var att ge ett brett smakprov på Rameaus konst: ouvertyrer, avsnitt för kör med eller utan solister, dansare och några cembalostycken (spelade på flygel av Henrik Måwe).
På Confidencen var det främst solisterna Lena Hoel och Amel Brahim-Djelloul samt Gustaf Sjökvists kammarkör som imponerade. Den lilla orkestern under Mark Tatwlow spelade förvisso vitalt och engagerat, men det blev en smula suddigt i kanterna. Likväl är detta en festival att uppmärksamma.
Saken är den, att ingen kompositör skrev sådan dansant musik som Rameau, en musik som var försänkt i hans egen harmonilära. Under veckan ges också föredrag kring tiden och konserter där såväl kända, som mindre kända, nutida franska kompositörer ställs mot Rameau. Till exempel illustreras Rameaus idé om det vertikala, att varje harmoni skapas ur en grundton, i Stockhausens Stimmung.
Rameau finns också i jazztappning och som hip hop, vilket man kan ta del av i morgon respektive på lördag. 250-åringen har sedan länge samplats och manipulerats för att användas som discomusik i Frankrike. O/Modernt överskrider därmed varje försök att separera gammal musik från ny.
