ÅSIKT

Inte en till kulturkrock

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
KULTUR

Chaharsoo Theatre Group har inside info om diasporalivet

”Lögndagen” på Stockholms stadsteaters scen Kilen. Foto: Mahshid Rasti

TEATER Diaspora-erfarenheten är fortfarande märkligt konstnärligt outforskad. ”Kulturkrocken” är förstås ett vanligt ­motiv, inte sällan layoutad som ett generationsgrej där antingen ­invandrade föräldrar eller deras barn radikali­seras, varpå konflikterna tar fart. Men det finns ju så många fler ­dimensioner och situationer.

Chaharsoo Theatre Group är en halvprofessionell persisk fri­teatergrupp verksam i Stockholm som nu gästspelar på Stads­teatern. Man kan säga att det är en grupp med inside info om dia­sporalivets dilemman. Föreställningen Lögndagen (liksom den ­under två kvällar återupptagna ­pjäsen 209 om Evinfängelset) spelas på persiska, men text­maskin ­låter även språkokunniga inkluderas. Möjligen fnissar den mång­hövdade persiskspråkiga publiken lite ­tätare än jag, för den utmärkta ­simultantolken kan ­omöjligt få med nyanserna då manus-regi-och-skådespelar-stjärnan Yaghoob Keshavarz ­låter sina utstuderat taskiga an­klagelser smattra mot flickvännen bredvid honom på sängen i studentrummet. Hon som hoppas få jobb bara för att hon går en svensk ledarskapsutbildning, medan han själv bär ut tidningar trots sin ingenjörsexamen. Varför lämnade de sin framtid hemma i Iran?

Lögndagen är lika med 1:a april och genom en fiffig pjäskonstruktion osäkras både hans och ­hennes (som spelas av tre skådespelare) positioner. Sanningen om vem som äger hoppet respektive bitterheten blir mindre intressant, än spektrat av attityder, från överseende till explosion, med vilka vi i tvåsamhet kan möta livet långt hemifrån.

ARTIKELN HANDLAR OM

Teater