ÅSIKT

Tua Forsström – ett glädjande val

Magnus Ringgren om den första finlandssvenska akademiledamoten på 210 år

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Foto: TT
Poeten Tua Forsström, nyinvald ledamot i Svenska Akademien.

avMagnus Ringgren

KULTUR

Efter finsk-ryska kriget 1809 stängdes finlandssvenska författare ute från Svenska Akademien. Det var smärtsamt eftersom Finland varit en självklar del av Sverige sedan medeltiden. Svenska författare blev, som Tegnér skrev, tvungna att ”inom Sveriges gräns erövra Finland åter”.

Romantikerna stod redo att fylla tomrummet. Och sedan dess har den tidvis gloriösa finlandssvenska litteraturen stått utanför Akademien.

Fram till nu. Det är med stor glädje jag tar emot nyheten att Tua Forsström valts in i Svenska Akademien som efterträdare till Katarina Frostenson. Om jag ska lufta mina personliga idiosynkrasier så kan jag säga att en ganska bra poet efterträds av en angelägnare och bättre. Men det glömmer vi.

Svenskans ställning i Finland är om inte direkt hotad så ganska skör. Finlandssvenskar ser vi överallt i svensk offentlighet. De är inte flyktingar, men på västra sidan av Bottenhavet finns en större arbetsmarknad och en vidare språkgemenskap. Tua Forsström, 71 år gammal, har däremot blivit kvar hemmavid. Hon förvaltar på sitt stillsamma sätt den modernistiska traditionen från Södergran, Björling och Diktonius.

Böckerna är tunna. Hon debuterade 1972 med En dikt om kärlek och annat. Senaste boken kom i höstas, Anteckningar, som handlar om ett barnbarns tragiska död. Hon har också arbetat tillsammans med tonsättare. I den nästan avsomnade svenska radioteatern har hon gjort två märkvärdiga små pjäser tillsammans med akademiledamoten Torgny Lindgren.

Tua Forsströms rykte bland poesiläsare och kritiker är mycket gott också i Sverige. Med något undantag har hennes böcker kommit i delupplagor på svenska förlag.

Jag öppnar Tallört från 1979, den kanske tunnaste boken: ”Man måste vara tålmodig och nervös / Man måste vara brinnande och försiktig / Man måste tro att man är nånting”. Se där ett gott program för en akademiledamot!

ARTIKELN HANDLAR OM