ÅSIKT

Kickarna vi minns 2017

Aftonbladets kritiker hissar och dissar kulturåret som gick

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Foto: Sören Vilks
Maja Rung, Samuel Falkner, Emil Almén, Oskar Norgren, Elin Skarin i ”Fun Home – En musikal” dramatiserad av Lisa Kron och Jeanine Tesori efter Alison Bechdels serieroman.
KULTUR

Claes Wahlin:
PEKBOK/ROMAN/TEATER Barbro Lindgrens Titta Hamlet må uppfattas som en bok för de allra minsta, men som en av alla omskrivningar av Shakespeare står den sig väl tillsammans med Ian Mc­Ewans Nötskal (också den en omskrivning av Hamlet) eller Teater Galeasens Hamlet från i våras.
DISS Det är sällan att Mario Vargas Llosa besviker, men det gjorde han i år. En peruansk affär håller varken Nobel- eller Vargas Llosa-klass.


Magnus Ringgren:
POESI Jesper Svenbros Namnet på Sapfos dotter är ett fyrverkeri av lärdom och poesi, en egensinnig sammanfattning av ett livslångt kunskapssökande. Hans bästa bok på länge!
ROMAN Nils Håkansons Ödmården är en munter dystopi på ett ålderdomligt språk som är så roligt att man vill lära ut det i skolorna.
DISS Vad vi däremot kan undvara är statistiktugget som kulturen i radio och tv tvingas ägna sig åt i stället för att syssla med själva kulturen.


Jack Hildén:
#METOO Även om det är för tidigt att analysera effekterna: strukturer har skakats om så att de aldrig kan se identiska ut igen. Den kollektiva upplevelsen att förändring är möjlig. Och att allt som krävdes var att tillräckligt många vågade.


PODD S-Town visar hur man utnyttjar formatet till fullo. Det börjar som ett mordmysterium men utvecklas till en berättelse om tid och människor och, ja, det är inte lönt att sammanfatta. Amerikansk berättarkonst som är andlöst spännande trots den labyrintliknande utformningen.
DISS Eftersom jag älskar Jim Carrey känns det sorgligt att se honom i Jim & Andy: The great beyond, denna märkligt hyllade ”dokumentär”, som mest blir ett vittnesmål om vad ett liv i Hollywood kan innebära. Den bygger på bakom kulisserna-material från inspelningen av filmen då Carrey spelade Andy Kaufman, och införlivar rollen fullt ut. Grejen är att även i nutid, när Carrey ska kommentera förvandlingen, verkar han lika vilsen och identitetslös, vilket han gömmer bakom skenbart pretentiösa filosofi­snubbe-citat.


Anna Andersson:
MUSIKAL Skratt, tårar, dans och barn som verkligen kunde agera – Fun home, som bygger på Alison Bechdels seriealbum, var helt omtumlande. Den korta speltid och lilla scen Stadsteatern i Stockholm gav den var en gåta.
#METOO Ett fönster som slås upp en vårdag – så känns det efter avförtrollningen av det manliga geniet.
DISS I debatten om svenska värderingar så gör sig alla dumma, oavsett ståndpunkt. De som betonar dem måste tala ur skägget och bli konkreta och de som avfärdar dem måste förklara hur ett land med bara lag och inga gemensamma värderingar fungerar.


Viktoria Jäderling:
FILM LyubovStaffan Julén filmar Svetlana Aleksijevitj vid ryska och vitryska köksbord där samtal om kärlek väver grågnistrande gobe­länger.
POESI Familieepos – i Johanna Frids och Gordana Spasics dansksvenska diktdebut är existensens skitstormar sociala och precisa. Ett livfullt epos att tycka mycket om.
DISS Geni – ett ord jag aldrig riktigt fått grepp om. Från början var det någon som typ var jättebra i matte, i höst kunde det vara någon som ”tog fram sin grej och började onanera”.


Barbro Westling:
SCENKONST Skvalpet, Erik Holmström, Malmö Dockteater. Teaterarbete och tiden som blir över, föreställning i skala 1:18. Allt för den omvälvande omsorgens och den lilla humorns skull.
FILM Jordgubbslandet, Wiktor Ericssons spelfilmsdebut tilldrar sig i radioskuggans Blekinge, självklart realistisk och otäckt bra.
DISS Grå-a allt. Inredning, hus, arkitektur, offentliga miljöer, trädgårdsmöbler. En gång skälldes kulören för kommunalgrått, i dag syns den överallt.


Amelie Björck:
BOK Äntligen. Agnes Gerners diktsamling Sus stannar passionerat vid grisars sida genom trauma och drömmar. Ibland klyver texten vår tunga: ”Intelligenta djur/skrapar inte trynet trasigt/Golvet kommer inte luckras upp, bli till jord och mossa/Nosens väta vattnar inte nog/Det som en gång stelnat förblir stumt”.
DANS Cristina Capriolis A Line Up rörde om i huvud och kropp på Dansens hus. Kompaniets helkväll i musikalgenrens utkant aktiverade skapandets ömtåliga tvärsnitt mellan inövad schablon och frihetsrörelse.
DISS Gubbslem.


Kristofer Andersson:
ROMAN Lars Raattamaas Dö andras död. Vi behöver okränkbara författare med ryggrad.
RADIO BBC Radio 1 Xtra. Det är najs med en musikalisk plats som inte tycker att allt som superdupermiljonärer rör vid är guld, enkom för att de är superdupermiljonärer.
DISS Ryggkliandet av Svenska Akademien. Till och med när de helt fuckar upp markerar kulturgänget med ytterst varsam hand, som vore de morsor som tror att barnet stulit lördagsgodis, när de i själva verket ägnat sig åt kotteri och paternalism.


Göran Sommardal:
ROMAN Lars Raattamaas Dö andras död bygger ut ett tunnelsystem där läsaren tillåts att ta sig fram mellan platser och tider och deras innevånare. Rörelsen sprids ut och utöver berättarens utsikt och ger mig möjligheten att leta mig fram till min.
ROMAN Hanna Nordenhöks Asparna spärrar i stället av två scenplatser och förbinder dem som två tematiskt kommunicerande kärl. Språket inhägnar utsatthetens platser: läsaren släpps in.
DISS Det sämsta har jag lyckats glömma.


Sinziana Ravini:
ROMAN Kan självmord skildras med humor? Ja, i Johanna Adorjans fall, som med En alldeles särskild kärlek skrivit en oerhört gripande historia om sina farföräldrars gemensamma självmord.
ESSÄ Hur hade det sett ut ifall Sylvia Plath hade skrivit en bok tillsammans med Monty Python-grabbarna? Melissa Broders kultbok So sad today gör Me Me Me-generationens depressioner både roliga och underhållande.
DISS Karl-Olov Arnstbergs PK-samhället, en bok fylld av hat, rasism och sexism. Ett måste för alla de som vill förstå hur folk tänker när de slutat tänka.


Johanna Frändén:
ROMAN Agnes Lidbecks Finna sig är en stilistiskt tonsäker och underfundig uppgörelse med samhällets förväntningar på kvinnan. En sensationell debut.
DEBATT Den om Svenska Akademien och tystnadskulturen. Ingen har väl beskrivit De Aderton bättre än Aase Berg när hon kallade dem ”en borgerlig dysfunktionell familj”.
DISS Tv-serier. Lagom långa avsnitt, lagom avancerad intrig, lagom konstnärlig ambitionsnivå. Tv-serierna håller på att äta upp varje mellanmänsklig konversation. Sätt stopp för missbruket.


Åsa Linderborg:
TEATER Oidipus/Antigone, Dramaten. Eirik Stubøs uppsättning av Sofokles tvåtusenfemhundra år gamla pjäser är i första hand ett hörspel där allt vilar på texten, som hela ensemblen förvaltar med exakt tonträff.

Foto: sören vilks
Stina Ekblad och Reine Brynolfsson i ”Oidipus/Antigone” på Dramaten.


FYRTIOTALISTERNA Åsa Moberg, Yvonne Hirdman och Agneta Pleijel – tre intellektuella vägvisare som aldrig virrar bort sig.
DISS Svensk idédebatt. Andra namn för den är ”den självpratande munnen” eller ”den medvetna vuxenblöjan” för att citera Aftonbladets satirtecknare Pontus Lundkvist.


Fredrik Svensk:
KONSTFESTIVAL Ortens konstfestival. Inte bara bra uppläsningar och en intressant utställning. Samtalet kring dekoloniala strategier med bland andra Aftab Soltani, Maimuna Abdullahi & Moshtari Hilal var bättre än något jag hört kring denna fråga i svensk konstvärld tidigare. Här byggdes något nytt från grunden samtidigt som antifascismen stoppade NMR på andra sidan stan.
KONST OCH KRITIK Anne Imhofs prisbelönta Faust på årets Venedigbiennal tillsammans med Benjamin Buchlohs sågning av verket i Artforum. En combo som gjorde en hopplös konstvärld meningsfull igen.
DISS Ett koncentrerat ägande av centrala fastigheter, marknadsanpassade hyror i hus vi fortfarande äger tillsammans, en galen fastighetsmarknad? Ett krig mot konsten.


Ulrika Stahre:
#METOO Ingen kulturhändelse i år har varit större och viktigare: ett genomgripande upprop, eller om det ska heta uppror, som kan pågå tillräckligt länge för att åstadkomma varaktig förändring.

Foto: TT
Performancestjärnan Marina Abramovic trollband stockholmarna på Moderna museet.


KONST Konståret bjöd både biennal i Venedig och Documenta i Kassel och Aten, men årets roligaste händelse var ändå Marina Abramovic på Moderna museet. Stockholmare köade i kylan i timmar för att få delta i ett performanceverk – det är vackert.
DISS Det extrema överflödet av halvbra, lättuggade och hårt mallade tv-serier. Genrens död genom övergödning är nära förestående.

ARTIKELN HANDLAR OM