ÅSIKT

Världens bästa Verdi

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
KULTUR

Claes Wahlin ser Macbeth i övertygande konsertversion

Foto: Dirigent Riccardo Muti och Vittoria Yeo som Lady Macbeth.

Vid sällsynta tillfällen kan ett framförande av en opera konsertant vara av sådan hög halt att en iscensättning skulle, om inte stå i vägen, så dock vara överflödig. När Riccardo Muti i söndags dirigerade Verdis Macbeth, så är detta ett sådant tillfälle.

Muti är förmodligen världens främste Verdi-dirigent. Med små gester lyfter han fram nyanser som man sällan hör i detta rika verk. Verdis Macbeth är intressant av flera skäl. Inte blott för att operan utgör en plattform för den mogne Verdi, utan också för vad han gör med Shakespeares drama.

Fram till en bit in på 1800-talet spelades Shakespeare nästan som musikal. Mycket musik, tilldiktade scener, med mera. Något decennium innan Verdis opera hade William Macready i London börjat rensa bland ogräset och spela Shakespeare i original. Verdi höll reda på detta och skaffade sig kunskaper om hur man framförde pjäsen i London, utföranden han sedan krävde vid uppsättningen av sin opera. Librettisten Piave får noggranna instruktioner att kondensera texten, men vara den trogen. Få operor efter Shakespeare är så trogna förlagan som Macbeth.

Musikaliskt är operan rik. Festmusik kan slå över i skräckmusik, högdramatiska scener brytas mot kammarmusikaliska. Och i 1865 års version för Paris finns också den obligatoriska balettmusiken, det är den versionen Muti framför.

Dessutom sökte Verdi solister som inte bara sjöng vackert, utan passade rollen. Lady Macbeth skulle ha en ”ansträngd, sordinerad röst med diaboliska kvaliteter”, och Vittoria Yeo i rollen besitter de egenskaperna. I blodröd klänning är hon superb i hela det krävande registret. Hennes medbrottsling och man sjungs av Luca Salsi, en baryton av stor dignitet som här endast har konkurrens av basen Ildar Abdrazakov i rollen som Banco. Francesco Melis Macduff gör också en synnerligen vacker insats.

Och sedan kören (Radiokören, Eric Ericsons Kammarkör, några från Operakören), som med en stark och samlad klang kan viska i pianissimo och dundra i forte. Nej, här krävs ingen regi, dramatiken fyllde rummet så som Verdi troget följde Shakespeare och Muti troget följer Verdi. Unik repris på tisdag.

ARTIKELN HANDLAR OM

Opera