ÅSIKT

I SVERIGE HÄRSKAR DYGNET

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
1 av 2
KULTUR

■ ■ Jag gillar verkligen veckoperspektivet. Analytikerna har fått sova på saken, fakta har hunnit granskas, agnarna har sållats från vetet och dagsländorna har fallit döda till marken. Ett lugn breder ut sig trots att veckopressen – likt all press – måste hitta sina scoops och aptitretande rubriker.

På gott och ont är dygnscykeln förhärskande i Sverige. Det krävs alltså ett i princip dagligt läsande om man ska hålla sig någorlunda underrättad och inte missa nya skeenden och begrepp som kvickt tar plats i folkmedvetandet. Medieforskare brukar anföra den unika ställning som svenska dagstidningarna åtnjuter.

■ ■ Det skulle kunna vara helt annorlunda. Ta bara vårt grannland Polen.

Där är dagstidningarna visserligen spänstiga och kryddade med essäer och reportage, inte minst om den omtumlande dagspolitiken, men det är veckomagasinen som står för den relativa besinningen. Bäst är Polityka med en vänsterliberal utblick som ligger mycket nära den dominerande dagstidningen Gazeta Wyborcza. Lite som om vi hade haft ett veckokoncentrat av DN på tunt, glänsande papper. Den konservativa och högerpopulistiska dagspressen följer man i rekapitulerad form genom Wprost. Föredrar man en ståndpunkt däremellan finns den mer intetsägande Newsweek Polska.

■ ■ Här i Sverige har vi numera (någon som minns försöket med 8 dagar?) bara veckomagasinet Fokus, som visserligen oftast innehåller något läsvärt. Men den levererar inte den reducerade anrättning jag är ute efter. Ett skäl till varför nyhetsfördjupande veckotidningar har svårt att lyckas i Sverige kan vara att vi har public service-företag som gör jobbet. För motsvarigheten till internationell veckopress med nyhetsfokus återfinns i radion. I jämförelse med exempelvis Der Spiegel eller Time står sig SR:s Godmorgon världen på söndagsmornarna alldeles utomordentligt. Och fungerar dessutom som ett komplement till de polska veckomagasinen, med Kjell-Albin Abrahamssons fina rapporter från Warszawa.

Stefan Ingvarsson