Raslagar i t-banan

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

DIKT av Johannes Anyuru och Sara Westin om polisens hetsjakt på papperslösa

1 av 3

Jag skickades med ett expressföretag i en låda som var 3 fot lång, 2 fot bred och 2 fot och 8 tum djup. Jag färdades i lådan med endast vatten och några kakor med mig.

Detta farliga experiment.

Att bryta kedjorna.

Vi hade inget att göra där inne. Jag hade inget att leka. Jag gick aldrig ut. Min mamma förbjöd mig. Jag var vid den tiden sex år gammal och jag visste inte hur man leker men jag brukade leka med hönorna och med halmstråna … det låg en massa halm på golvet.

De lyssnar efter oss. Hundarna sniffar och sniffar och sticker till och med in huvudena.

Jag fick 12 dollar i månaden för det lilla arbete jag utförde.

Jag var ett deprimerat och förvirrat barn, men med tiden började jag tro att alla barn lever utan sina föräldrar.

Plötsligt förändrades allt.

Min far blev sjuk en fredag och åkte till sjukhuset. Jag lovade att besöka honom på söndagen för att ta med hans raktvål.

Kontrollanter med polis vid Slussen, uppgång Göt­gatan. Kl 10.40.

Alla uppgångar kontrollanter och polis i Slussen. 11.00.

4 civilpoliser i biljetthallen Fridhemsplan just nu, uppgång St Eriksgatan. Kl 11.15.

Ibland slumrade vi till; en gång vaknade jag och märkte att Mor hade försvunnit.

Vi insåg att många inte återvände från sina arbetsplatser.

Biljettkontroll Mariatorgets ­t-bana. Kl 11.45.

Polis i gul väst på perrongen i Huddinge kl 13.05.

Vi letade efter ett gömställe.

Biljettkontroll Mälarhöjdens t-bana 13.10.

Vi genomlevde timmar av terror.

Blåa Biljettkontrollanter i Thorildsplan kl 13.30.

Efter att vi hade färgat mitt hår mörkblont fick jag jobb som diskare. Jag hade ett falskt ID-kort och bar ett kors i ett halsband. En pojke på spårvagnen pekade på mig och skrek. Han ville tillbaka till underjorden eftersom han inte var van vid ljuset och rädd för människor. Min förklädnad hade misslyckats. Jag lämnade aldrig lägenheten igen.

Det fanns ett lufthål i lådan, och den var igenomspikad och hopbunden med remmar; i stora bokstäver stod det på den: ”Denna sida upp”.

Mina föräldrar var säkra på att det var polisen som kom. Fasan i min mors ansikte när hon öppnade dörren gjorde mig förkrossad. Jag hade väntat mig att hon skulle bli lycklig över min återkomst; i stället genomsyrade dysterhet och förtvivlad vårt hem.

Ingen som inte har genomlevt det kan förstå.

Civila poliser innanför spärrarna i Liljeholmen kl 13.50.

T-centralen civilklädda poliser gör kontroll 15.30.

Poliser vid Rågsveds t-bana som kollar folk. Kl 16.25.

Att i vilket ögonblick som helst kunna bli arresterad medan du färdas bland främlingar.

Kontroll södergående Norsborgståg; avgående från Aspudden 16.22.

Kontroll Kungsträdgårdens t-bana 17.00.

Ni skulle tillmötesgå mig mycket om Ni vidarebefordrar detta brev till Virginia åt mig, till min Mor och, om det passar Er, ber henne att ge sitt svar till Er så att Ni kanske kan sända det till mig om och när det är bekvämt för Er.

Jag lekte för mig själv. Jag låtsades alltid att jag talade med min mor och jag bad henne att komma och hämta mig.

Nästa dag kom en okänd man till huset, tog med min bror och mig, och följde oss med på ett tåg till ett kloster. Jag var säker på att jag hade gjort något ohyggligt.

Biljettkontroll och polis på röd linje mot Ropsten vid T-centralen. Kl 19.07.

Jag minns att min kropp ständigt värkte. Och ändå tycktes jag oförmögen att gråta och vågade inte göra minsta ljud. Det fanns ingenstans att gömma sig och jag gjorde allt jag kunde för att inte dra uppmärksamheten till mig. Jag längtade efter att bli sedd, att bli vidrörd och kramad.

Jag färdades genom nattens mörka timmar. Inte ett enda hus där jag kunde söka skydd för stormen.

Vi såg inte längre ut som barn.

Jag hade samlat lite pengar, kanske inte mer än två dollar och femtio cent, och skaffat en kostym som jag inte tidigare hade setts klädd i.

19.22 polisen är innanför spärrarna i Hagsätra och kollar ID.

Polis på T-centralen vid uppgång mot Sergels torg! Kl 22.15

Vårt var ett liv i skuggorna, där en tanklös kommentar, en anmälan eller muttret hos frågvisa grannar kunde leda till upptäckt och död. Från det att jag var fyra såg jag aldrig yttervärlden. Jag visste inte att barn lever tillsammans med sina föräldrar, att de leker i parken medan deras mödrar vakar över dem. Allt hade tagits ifrån mig. Jag började känna att jag var ett ingenting i den här världen och fem år gammal kände jag mig uråldrig och utsliten.

Jag reste med en mängd olika vagnar, tåg, ångbåtar, färjor, och till slut, för säkerhets skull, med en budfirma som avlämnade lådan hos Antislaverisamfundet i Philadelphia innan gryningen.

Kl 22.10. Polis söker ”immigranter” i Medborgarplatsen. DELA INFO!

Police searching for ”immigrants” in Medborgarplatsen. SHARE INFO!

Kl 22.30. Poliser Slussen.

SARA WESTIN

JOHANNES ANYURU