ÅSIKT

Miljöpartiet i symbios med skolindustrin

avTorsten Kälvemark

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Friskolorna absurt bolagiserade - vinstintressena måste ses över

1 av 8
Sofia Larsen, före detta centerpartist och ordförande i riksdagens utbildningsutskott, nu styrelseledamot för AcadeMedia.

Den 4 oktober 2010 avgick centerpartisten Sofia Larsen som ordförande i riksdagens utbildningsutskott. Väljarna hade svikit hennes parti och hon fick lämna rikspolitiken. Tursamt nog fanns det andra som ville ta till vara på hennes kontaktnät och påverkansmöjligheter och hon blev snabbt ledamot i styrelsen för AcadeMedia, ett ledande friskoleföretag, ägt av riskkapitalister med bas i skatteparadiset Guernsey.

Trots att AcadeMedia får sina intäkter av kommunala skolpengar arbetar man på näringslivets villkor. En styrelseledamot får 150 000 kronor om året medan företagets vd Marcus Strömberg har 4 miljoner i lön och bonus plus ytterligare en miljon i pensionsavsättning.

Man kan jämföra med att rektorn för Kungliga Tekniska Högskolan ur samma skattebas ersätts med ett belopp som är flera gånger lägre än Strömbergs och att en styrelseledamot på KTH får 28 000 om året för att besluta om frågor som är mer komplicerade än att driva några grund- och gymnasieskolor.

Sofia Larsen är inte den enda som binder ihop AcadeMedia med politiken. I företagets Advisory Board sitter Annika Nordgren Christensen, en gång parlamentariker för Miljöpartiet. Där sitter också Widar Andersson, socialdemokratisk expolitiker och friskoleentusiast. Som stöd för opinionsbildningen har man plockat in Anders Jonsson, presschef på Saco. (Är de Saco-anslutna lärarna underrättade?).

Som överrock till dessa tre professionella påverkare har man märkligt nog också rekryterat vad som på hemsidan kallas ”Rådgivare till Advisory board”. Det är den välkände ”socialdemokratiske” proffstyckaren Stig-Björn Ljunggren.

Att det skolindustriella komplexet försöka knyta upp personer från partier som kan tänkas utgöra ett hot mot vinstintresset är kanske inget att förvåna sig över. Vi minns ju att Kjell-Olof Feldt varit ordförande i Friskolornas riksförbund och i den egenskapen argumenterat mot vinstbegränsningar och vi ser att den gamla miljöpartisten Mikaela Valtersson numera har samma post. Samtidigt är hon vice vd i Kunskapsskolan.

Symbiosen mellan Miljöpartiet och skolindustrin är kanske inte förvånande eftersom just miljöpartisterna av någon anledning länge försökt hindra en reell uppstramning av regelverket. Man förstår dock att Valtersson de senaste dagarna haft bekymmer sedan gräsrötterna i hennes gamla parti gjort uppror mot vinstideologerna i ledningen.

Debaclet med John Bauer-skolornas försäljning eller nedläggning i förra veckan har satt fokus – faktiskt även i den brittiska debatten – på den absurda bolagiseringen av den svenska friskolesektorn. I kombination med besluten på Miljöpartiets kongress häromsistens framstår nu sexpartiuppgörelsen i Friskolekommittén som helt överspelad.

Debatten om friskolesystemets konstruktion måste med andra ord tas på nytt. Den är alltför viktig för att begravas i flummiga kompromisser. Nu gäller det för alla som värnar om Sverige som utbildningsnation att den hålls levande fram till valet nästa höst.