Teater-Zaremba – för mycket för Byggnads

Publicerad:
Uppdaterad:

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Zaremba.
Zaremba.

■ ■Den polske rörmokaren blir teater. Lars Noréns tanke var att förena Maciej Zarembas prisbelönta artikelserie i Dagens Nyheter med fem spännande författare.

Riksteatern hoppades att Byggnadsarbetarförbundet skulle sponsra projektet och sedan i samarrangemang mellan teaterföreningarna och Byggnads lokala avdelningar dra publik till vårens jätteturné ute i landet.

”Vi blev tillfrågade att sponsra projektet”, säger Hans Tilly, ordförande i Byggnads. ”Men vi tackade nej.”

En liknande inställning har Byggnads lokala avdelningar.

”Dom säger nej”, säger Håkan Olander som är informatör i Byggnads. ”När dom hör att Zaremba förekommer i sammanhanget så vill dom inte vara med.”

■ ■Den polske rörmokaren utgick från konflikten i Vaxholm mellan Byggnads och ett lettiskt byggföretag. Artikelserien fick stor uppmärksamhet och var en anledning till att Maciej Zaremba tilldelades Stora journalistpriset. Enligt Lars Noréns uppdrag skulle de fem författarna – Alexander Ahndoril, Lena Andersson, Randi Mossige-Norheim, America Vera-Zavala och Maciej Zaremba – fritt skriva om de frågor som artiklarna väckte.

”Våra pjäser är ingen illustration av Zarembas åsikter”, säger Alexander Ahndoril. ”Jag är för ett starkt fack i Sverige.”

Men inom Byggnads är misstänksamheten närmast total. Att bjuda in Zaremba till pjäser om facket är väl som att bjuda in Bostonstryparen till att massera ens nacke. Teatern har flera gånger begärt att få hjälp med affischer och material men fått nej både i Stockholm och Umeå.

I måndags uppvaktade teatern Byggnads.

”De är tveksamma till samarbete”, bekräftar producenten Anna Wilhelmsson. ”Men ensemblen står bakom pjäserna.”

”Det gör vi inte alls”, säger Alexander Ahndoril. ”Jag står bara bakom min egen pjäs.”

■ ■Under arbetets gång har ensemblen kallat in folk från LO och ju mer skådespelare och övriga i ensemblen satt sig in i fackliga frågor desto tveksammare har man blivit mot Zarembas artikelserie.

”Hans texter passar nog bäst på teatern”, säger Hans Tilly, ”för där kan man ljuga hur mycket som helst. Artiklarna var osanna och det är obegripligt för oss inom facket hur Zaremba, som påstår sig slåss för mänskliga rättigheter, tycker att utländska jobbare ska tjäna en tredjedel av vad de svenska tjänar.”

Ensemblen längtar efter kontakt med Byggnads och hoppas att facket ska ändra sig när de sett pjäserna. Men det blir nog inte alldeles lätt för Zarembas egen pjäs, en dialog med ett spöke, är oerhört kritisk mot fackföreningsrörelsen. Pjäsen slutar med att en ung nazist just ska skjuta några judiska kvinnor och barn. Liknelsen går inte att missa. Det är facket som håller i geväret.

Möjligen stryker man det slutet. Vi får se om det hjälper.

Gunnar Ohrlander (kultur@aftonbladet.se)

Publicerad:

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturredaktion guide till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.