Normer är till för att brytas

Publicerad:
Uppdaterad:

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Lars Mikael Raattamaa.
Lars Mikael Raattamaa.

KULTUR

■ ■Så vi ska va affirmativa nu? Det är roligare att säga ja eller? Ska vi ­buga inför Deleuze och hierarkierna också? Therese Bohman frågade sig i sin recension av Frederik Stjernfeldt och Søren Ulrik Thomsens pamflett Kritik av den negativa uppbyggligheten om brottet mot en upplevd auktoritet verkligen per definition är bra. Men vad skulle det annars vara? Vilka normer är det som ska bestå då? Heteronormen? Metronormen? Den vita normen? Kasusformen?

Vitalismen är den nya vågen i kulturdiskussionen. Framförallt bland liberaler. Allt ska vara så himla levande och naturligt. Naturliga berättelser. Naturliga individer. Naturliga städer. Naturliga behov. Från Bonniers klassikerpocketar till tidskriften Arena har man tröttnat på gnäll och vill ha bestående värden nu. Levande och naturlig framväxt.

■ ■ Immanuel Wallerstein visar i Europeisk universalism hur hierarkisk och avgränsande den här drömmen om det naturliga är. Ett gäng stora starka européer säger sig ha hittat det som egentligen var meningsfullt, autentiskt, civiliserat. I den trista kanondebatten i somras var det vanligaste argumentet mot, att vi har ju ändå en undermedveten (naturlig?) kanon, vi behöver inte skriva ner den. Ungefär som den vanligaste kritikerfrasen nuförtiden: ”Bra är det som är bra.” Men då har man gett upp tanken på att tänka annorlunda. Naturligtvis måste uppdraget vara att bryta mot alla kanonformer, normer och auktoriteter, medvetna och omedvetna.

■ ■De där värdena är inte bestående, de har arbetats ihop och vi kan arbeta vidare. Precis som drömmen om det naturliga samhället är släkt med drömmen om den naturliga konsten så är brottet mot status quo, mot bekräftelserna släkt med byggandet av nya världar.

Det är traditionalisterna som är relativister, de bryr sig inte om de andra. Wallerstein har rätt när han menar att vi måste universalisera universalismen. Och det finns massor med normer kvar att bryta: renässansmänniskonormen, outsidernormen, kreativitetsnormen.

Det är som med väskorna, vägen fram går genom det artificiella. Och det artificiella, det människoarbetade, är alltid ett brott mot det som finns. Vi har fortfarande mycket att lära av Las Vegas. Och åtminstone jag har fått nog av danska vitalister.

Läs också recensionen:

Lars Mikael Raattamaa (kultur@aftonbladet.se)

Publicerad:

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.