ÅSIKT

"En palestinier som kan språk!"

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
KULTUR

■ ■Förra veckan kom en god vän, Hisham, och hälsade på mig i Tamra. Han är en lång, stilig man mellan femtio och sextio. Han föddes i Haifa men hans familj flydde från sina hem utan att kunna ta någonting med sig under kriget 1948. Så småningom hamnade de i Jordanien, i den relativa säkerheten där.

Nuförtiden lever Hisham tillsammans med sin fru och sina barn i Jenin, som under normala förhållanden, det vill säga utan vägspärrar att ta sig igenom och blockerade vägar att ta sig runt, inte ligger längre bort än en dryg timmes färd med bil.

Tyvärr är dessa normala förhållanden sedan länge bortglömda här. Hishams syster, som är gift med en man från Tamra, håller på att dö av en hjärntumör som inte går att operera, och för att kunna hälsa på henne måste Hisham ansöka om tillstånd hos civilförvaltningen för att få komma in i Israel. Till och med antalet dagar som han tillåts stanna i landet av humanitära skäl bestäms åt honom. Den här gången blev det en vecka.

■ ■För vissa av oss som lever här styrs livet av dessa tillstånd. Utan de förbindelser som Hisham har och kunde använda sig av skulle han kanske inte ens ha kunnat stanna så länge som en vecka.

När jag gjorde research för min bok reste jag ofta till Västbanken tillsammans med en "fredsgrupp" som också måste ansöka om tillstånd hos civilförvaltningen för att få vistas där. Så fort vi tagit oss över till Västbanken lämnade jag gruppen och besökte vänner i Jenin, för att sedan sammanstråla med den igen inför återfärden till Israel. Detta är olagligt eftersom Jenin ligger i område A, som står under palestinsk kontroll och är förbjuden mark för israeliska medborgare. Det är numera nästan omöjligt även för israeliska araber att ta sig in i område A, till och med om de har nära släktingar som bor där. Område A omfattar de större palestinska befolkningscentra. Denna uppdelning av områdena på Västbanken i A, B och C förvandlar tillvaron till en labyrint av byråkratiska komplikationer, vilket resulterar i ändlös frustration och förbittring, liksom ångest över smärtsamma separationer. I praktiken är vi nu avskurna från varandra.

■ ■Hur gick det då när Hisham visade upp sitt tillstånd och sina identitetshandlingar för soldaterna vid vägspärren i Shahak? På framsätet i hans BMW låg några engelskspråkiga broschyrer från Världsbanken som handlade om storskaliga byggnadsprojekt som banken är involverad i runtom i världen.

En ung soldat gick fram till bilen, tittade på papperen, ställde några frågor på hebreiska som min vän besvarade på flytande hebreiska, och sedan föll soldatens blick på broschyrerna. Det som sedan hände kan bara beskrivas som farsartat.

"Du talar alltså engelska? Kan jag få titta på de där broschyrerna?" frågade soldaten. Medan han nonchalant tittade igenom dem sade han: "Vilka andra språk talar du?"

"Italienska, franska, tyska, arabiska, hebreiska och ryska", löd svaret.

"Hörrni grabbar, kom hit och titta på det här!" ropade soldaten till sina kamrater. "Titta vad vi har här - en palestinier som kan språk!"

Förödmjukelsen kan ta sig många olika former - detta är bara en variation på ett tema. Hisham är en högt uppsatt civilingenjör på Världsbanken som reser runt hela världen för att övervaka stora byggnadsprojekt. Vilken överraskning!

Översättning: Tor Wennerberg

Susan Nathan