ÅSIKT

Fälldins missar har glömts bort

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Foto: Thorbjörn Fälldin vann valet 1976.
KULTUR

Problemet med Thorbjörn Fälldin för oss stadsbor och särskilt Stockholmsbaserade journalister är hans annorlundahet och trevlighet. Också den luttrade Olle Svenning har åkt dit. Hans porträtt av Centerledaren och Palmebesegraren andas sympati och respekt.

Inte för att Thorbjörn Fälldin inte skulle vara värd både det ena och det andra. Visst är det hedervärt att vilja behålla en utgång från politiken – gården som alltid fanns. Och visst är draget av egenlärd karl med den egna hemmakretsen som referensram tilltalande.

Olle Svenning porträtterar alltså en bondeledare av gamla stammen. Men var det verkligen som sådan Thorbjörn Fälldin gjorde Centerpartiet till det ledande oppositionspartiet? Var det bönderna som besegrade socialdemokratin?

Det är att falla för schabloner.

Kärnkraften då? Fälldin själv vill gärna se sig som troshjälten som stred mot den fasansfulla draken som skulle förfölja människor i all framtid. Också här är Olle Svenning med på noterna.

Fälldinporträttet i statsministerserien lägger inte något nytt till bilden av mannen som ledde den första icke-socialistiska regeringen på 44 år och som lät inte bara den utan också sin andra koalitionsregering spricka. Thorbjörn Fälldin står för exempellös framgång – valsegern 1976 – och lika exempellösa nederlag – regeringsupplösningarna 1978 respektive 1981. Och så till slut den nesliga avsättningen från partiledarposten senhösten 1985.

Förklaringen heter inte enbart personen Thorbjörn Fälldin – här finns mängder av andra faktorer som borgerlighetens heta önskan om maktskifte och de borgerliga partiernas konkurrens. Men detta att Fälldin uppträdde både som fundamentalist och traditionell maktspelare, sådde förvirring och misstro hos såväl regeringskamraterna som oppositionen. Det bidrog i hög grad till oredan under 1970-talet.

Ju längre tiden har gått, desto mer har svagheterna hos Fälldin fallit i glömska. Men ett misslyckande ska kallas ett misslyckande – för att citera en annan borgerlig statsminister. Och mot bakgrunden av förväntningarna på valnatten 1976 måste åren som följde kallas ett misslyckande. Den tråden har Olle Svenning avstått från nysta upp.

Barbro Hedvall
Olle Svenning är medarbetare på Aftonbladet, därför recenseras boken av Barbro Hedvall från Dagens Nyheter.