ÅSIKT

Europas nya diktat(EU)r

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Carl Tham om varför Sverige måste säga nej till europakten

Foto: Foto: AP
MAKTPAKTEN Merkel och Sarkozy visar vem som bestämmer.

Det europeiska valutasamarbetet har nu kommit till en logisk etappstation: central fiskal kontroll över hela valutaområdet. Det är vad vi som var emot ett svenskt inträde i EMU hävdade skulle komma att hända och det kunde aldrig bemötas: det är valutaunionens logik. Håkan Juholt har för socialdemokraternas del avvisat ett svenskt deltagande i den nya så kallade stabilitetsunionen med hänvisning till folkomröstningens resultat. Det gjorde han helt rätt i. Men grunderna för nejet borde förtydligas.

Vad det nu handlar om är inrättande av vad man kan kalla för en sorts ekonomisk diktatur för euroländer, ytterst styrd av Tyskland och de tjänstemän som ska hantera frågorna. Demokratin försvagas i de deltagande länderna och själva inrättandet av systemet sker så långt från väljarna som över huvud taget är möjligt. Tanken att väljarna skulle tillfrågas eller på något sätt inblandas ger de ledande politikerna frossa. Att flertalet EU- länder, på order av Tyskland och Frankrike under en natt i princip godtar vittgående förändringar av fördraget, förändringar ännu ej helt preciserade, är förödmjukande och demokratiskt ovärdigt. Sverige borde också klart och tydligt sagt nej redan då.

Vad pakten innebär är inte bara krav på att skuldgränserna ska gälla och straff utmätas och en starkt vidgad makt för kommissionen utan också en institutionaliserad nyliberal politik och uppluckringar av de fackliga rättigheterna. Man ska inte inbilla sig, skriver Frankfurter Allgemeine i en analys (10 dec), att den fiskala pakten kommer att begränsas till budgetfrågor. Pengar är politikens huvudmedel och därför kommer den nya pakten raskt gå in på andra områden särskilt inom välfärdspolitiken.

Sparpolitiken som går ut över satsningar som skulle behövas göras för framtiden blir en del av det nya fördragets konstitution och ska skrivas in i medlemsländernas egna grundlagar. Det är självklart att socialdemokratin och fackföreningsrörelsen inte kan acceptera dessa allvarliga och djupgående ingrepp i den svenska demokratin. Och varför skulle vi? Sverige är inte medlem i euron, det finns inga skäl att vi skulle behöva underkasta oss EU-kommissionens styre.

Men precis som i folkomröstningen får vi nu höra att vi ska vara med och ”påverka”. Vi skulle alltså ge ifrån oss makt över den ekonomiska politiken till Bryssel för att sedan hoppas kunna påverka den där? Blir inte ”påverkan” större om makten ligger kvar i riksdagen?

Det som nu hänt i Bryssel visar med all tydlighet vilka – vem – som egentligen bestämmer.

Carl Tham