ÅSIKT

1960: Elsa Grave

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Foto: Kurt Berggren
Elsa Grave.
KULTUR

Elsa Grave föddes 17 januari 1918 i Skåne och dog 17 juni 2003. Grave studerade konst i Paris och hos Isaac Grünewald i Stockholm. Grave komponerade också musik – en tidig multikonstnär – vilket också syns i hennes drastiska lyrik.

Motiveringen till hennes pris är längre till den andra pristagarna från samma tidsepok och avslutningen är extra intressant: ”Med årets stipendium har vi velat fästa uppmärksamheten på en poesi, vars art och halt vi för vår egen skull inte bör överlåta åt eftervärlden att uppdaga.” Det är som om juryn var rädd att Grave skulle bli bortglömd och sedan återupptäckt.

Bortglömd blev hon dock inte, hon fick ett stort antal priser, bland andra: Tidningen VI:s litteraturpris, Svenska Dagbladets litteraturpris, Bellmanpriset, De Nios stora pris, Övralidspriset, Ferlinpriset, Sveriges Radios Lyrikpris, Litteraturfrämjandets stora pris. Fem år före hennes död bildades också Elsa Grave-sällskapet, som fortfarande sprider kunskap om hennes liv och diktning.

Här är ett urval titlar ur hennes stora produktion: Inkräktare, Avskedsövning, Påfågeln, Isskåpet, 9 elegier, Luciafirarna, Positiv försvarspolitik, Isdityramb, Höstfärd, Tre lyriska gräl, Medan vi låg och sov, Mödrar som vargar, Avfall. Från och till, Slutförbannelser, För isdemoner är fan en snögubbe, Sataneller.