Städerska! Mördare!

Av: Åsa Linderborg

Publicerad:
Uppdaterad:

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

”Städerskan mördade sina barn”. Det är Expressens löpsedel som larmar.

Men mördade städerskan sina barn för att hon är städerska? Eller mördade städerskan sina barn för de var just hennes barn? För att hon är mamma, med all sannolikhet psykiskt sjuk?

”Psykiskt sjuk mor mördade sina barn.” Nej, det är ingen löpsedel.

Anders Eklund som mördade Engla var långtradarschaufför. Det var inte för att han var chaffis som han mördade flickan, även om åkandet i jobbet underlättade – han var störd helt enkelt. Trots det stigmatiserades en hel yrkesgrupp genom löpsedlar där alla tidningar var lika fördomsfulla. När Eklunds psyke skulle förklaras fann man ett samband mellan enstöringen och förarhytten som arbetsplats; enslingar söker gärna såna där jobb.

Landets alla långtradarschaffisar kände sig till slut så utpekade och ansvariga för det som hänt, att de höll en tyst minut för Engla. Som ville de alla be om ursäkt.

I vintras handlade löpsedlarna om en lärare som styckmördat en annan lärare i Örebro. Ingen skulle komma på tanken att söka svaret på det bestialiska i läraryrket, och lärarkåren samlade sig heller aldrig till en kollektiv manifestation. Och varför skulle den? Tragedin i Örebro var privat. Precis som den i Stjärnsund. Och den nu i Sigtuna.

I löpsedelns trycksvärta om den mördande städerskan pulserar den urgamla föreställningen om den farliga underklassen. Den bestialiska, oberäkneliga underklassen. Alla dessa tysta, tjänande människor som känns så otäcka när de kommer för nära.

När jag passerar tidningsståndet går jag på en gata som nån har städat medan jag sovit. Min son är i plugget, sitter i ett klassrum nån svabbar för en skitlön när skymningen faller – nån som säkert hellre hade gjort kväll med sina barn, som vilken förälder som helst.

I skrivande stund ser jag en av Aftonbladets lokalvårdare i ögonvrån. En vänlig man som håller arbetsplatsen ren. Jag tror inte att nån av oss andra vet vad han heter.

Varför drar jag in honom i den här texten? Han har väl inget med de mördade barnen att göra?

Nej, precis.

Publicerad: