Mejla

Tone Schunnesson

Bennifer bär mitt hopp om det glada 20-talet

Det är dags att blicka framåt – kändisparet visar hur det går att hitta tillbaka till gemenskapen

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Ben Affleck och Jennifer Lopez när de var ett par för 18 år sen.

Foto: AP

KULTUR

Den dåliga nyheten är att jag har glömt hur man är en vanlig människa men den bra är att Ben Affleck och Jennifer Lopez ryktas vara ihop igen, efter sjutton år isär. Ryktet har blivit en tröst för mig när världen öppnar upp.

Ensamma Ben Affleck har länge varit en tröst. Paparazzibilderna tagna på honom de senaste åren, när han tung i kroppen med slutna ögon röker i en gränd, visar en annan man än den som syntes med Lopez. När han 2002 var med i hennes musikvideo var bilderna sexiga och föreställde paret på en yacht, hans hand på hennes röv. Eller de båda lyckliga i en dyr bil, med huvudena gömda bakom en skvallertidning. Videon var en referens till hur bevakade de var men också ett exempel på hur villigt de spelade med.

Bennifer, det är deras parnamn, var vräkigt förälskade och representerade början av millenniet, då överflöd och nyfunnen rikedom var populärkulturens främsta ideal. Trots, eller på grund av, detta ställdes bröllopet in, dagen innan det skulle ske.

Precis som Affleck är jag lite skörare, lite tjockare och blir lite fullare än sist vi sågs

Ben och Jennifer har aldrig varit low key och det gör dem till perfekta kändisar, skrev The Cut i början av maj. Affleck är särskilt synlig. Han har jojo-bantat och kämpat med missbruk. Så ofta har han fotograferats med famnen full av Dunkin’ Donuts att internet numera är övertygade om att det är marknadsföring och samma dag som hans senaste relation tog slut syntes en man komma ut från Afflecks hus för att i soporna på gatan slänga en stor kartongutskärning föreställande exflickvännen.

Efter skilsmässan från Jennifer Garner fotograferades han på stranden med en ny tatuering som täckte hela ryggen, en färgglad fågel Fenix. Av någon oförklarlig anledning påstod han sedan att tatueringen var fake, vilket snart visade sig vara lögn. Svullen skrattade han forcerat bort det i en intervju, oförmögen att dölja en skör och lite löjlig mänsklighet som den polerade Lopez aldrig visat prov på.

Nyligen befann jag mig på en tillställning med andra än de närmsta jag umgåtts med sedan förra våren. Morgonen efter kändes det som om jag av misstag visat en pinsam hemlighet som alltid varit för stor för att hålla. I mitt fall var det inte en skilsmässotatuering, men mig själv. För även om världen är på väg tillbaka till det normala undrar jag vad mitt normala är. Precis som Affleck är jag lite skörare, lite tjockare och blir lite fullare än sist vi sågs.

Det är dags att blicka framåt genom att titta bakåt! Därför har jag slutat googla ”Ben Affleck smoking” och söker istället bevis på parets återförening. Bennifer får bära min förhoppning om att det går att återvända till gemenskapen, även om man som Affleck är något medtagen av livet. Och ensamma får de bära min förhoppning om att resten av 20-talet kommer bli det glada 20-talet. En fantasi som ju också är en repris och därför lite tryggare att föreställa sig än det oväntade.

ANNONS EXTERN LÄNK

Njut av en god bok i sommar – Prova BookBeat gratis i en månad!

BookBeat.se

Av: 

Tone Schunnesson

Publisert:

LÄS VIDARE

Sverige är ett rövland för minoriteter

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.

Ja, tack!

ÄMNEN I ARTIKELN

Ben Affleck

Jennifer Lopez

Dunkin Donuts