Snart får polisen hacka din dator och spionera

Petter Larsson: det största ingreppet i den personliga integriteten och friheten att kommunicera sedan FRA-lagen

avPetter Larsson

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Foto: Fredrik Sandberg/TT
Regeringen vill ge polisen rätt att hacka sig in i medborgarnas datorer.

Det finns magiska ord i politiken, ett slags gyllene nycklar som kan öppna vilka dörrar som helst. Det kan vara sådant som ”arbetslinjen” eller ”välfärdsstaten”, men de mest populära just nu är utan tvekan ”gängkriminalitet” och ”grov organiserad brottslighet”.


Med sådana begrepp, avsedda att sprida rädsla i befolkningen, motiverar nu regeringen det största ingreppet i den personliga integriteten och den fria kommunikationen sedan FRA-lagen.

Som första punkt i 34-punktsprogrammet mot gängbrottslighet presenterade inrikesminister Mikael Damberg i dag idén att låta polis och säkerhetspolis hacka sig in i medborgarnas datorer, telefoner, och förmodligen i framtiden också alla ”smarta” kylskåp och annat. Där ska man där placera trojaner för att kunna läsa innehållet, slå på avlyssning och kameror, eller kanske rent av förhindra att meddelanden sänds.

Denna ”hemliga dataavläsning” ska användas mot personer eller grupper som misstänks för brott som kan ge fängelse i minst två år. Det ska bara kunna ske efter beslut i domstol. Läkare, advokater och journalister ska vara skyddade mot intrång. Och lagen är bara ”tillfällig”, den ska utvärderas om fem år.


Det låter ju betryggande. Men vad är en journalist? Inte ens vi journalister kan ge bra svar på det. Det är ju ingen skyddad yrkestitel. Och hur skulle en domstol kunna avgöra om min dator är skyddad om jag använder den på, säg, ett fik eller tåg?

En annan fråga gäller proportionaliteten. Att bryta sig in i någons dator är ju ett mycket starkt ingrepp, men det får enligt utredningen användas även utan att mildare metoder först prövats. Pang på rödbetan! Det är ju ”gängkriminella” vi vill åt. Och kanske deras anhöriga, som använder samma dator?

Minns då att vad som är ett brott varierar med politiska konjunkturer. Det som är legitim demokratisk aktivitet i dag kan vara uppvigling eller landsförräderi med en ny regim. Vad som betraktas som mindre allvarligt, kan ge skarpare straff i framtiden.


Men framför allt tenderar alla sådana här lagar att utvidgas med tiden, så att fler ”måltavlor” omfattas eller fler myndigheter ges rätt att spionera. För det andra är den här femårsgränsen mest ett sätt att mildra kritiken. Herregud, vi gör det på prov bara. När prövotiden gått ut, så har alla vant sig och kritiken dött.

I det här fallet är det särskilt genomskinligt, eftersom den utredning som ligger till grund för förslaget inte har kunnat visa hur stort behovet egentligen är. Hur många bovar kan buras in, hur många terrordåd stoppas? Att vi inte vet så mycket om problemets omfattning eller dess förändringar gör det ju också omöjligt att utvärdera lagen.


För oss journalister torde slutsatsen vara klar om denna lag verkligen genomförs: inga källskyddade uppgifter kan förvaras på en dator som någonsin varit uppkopplad mot internet.

Som medborgare får jag dra slutsatsen att den svenska staten med stormsteg är på väg att införa det kontrollsamhälle som alla säger att man inte vill ha. Givetvis för vårt eget bästa, eftersom vi tydligen är belägrade av grovt kriminella gängbrottslingar.

ARTIKELN HANDLAR OM

Brott