Kultur

”Alla barnlösa är inte för evigt olyckliga”

Sara Lövestam skriver om att försöka få barn – och att sluta försöka

Av: 

Ingalill Mosander

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Sara Lövestam har just kommit ut med ”Bära och brista”, den andra boken i en trilogi.
Sara Lövestam har just kommit ut med ”Bära och brista”, den andra boken i en trilogi.

KULTUR

Sara Lövestam försökte under många år att bli gravid.

Men när hon skulle genomgå sin sista IVF-behandling bestämde hon sig för att avstå.

– Det kändes som en enorm lättnad, som om jag tog tillbaka kontrollen över mitt liv.

Det blev också en något hon kunde skriva en romantrilogi om.

Varje gång Sara Lövestam går igenom en jobbig fas i livet har hon tänkt att hon kanske kan använda erfarenheten i en framtida roman. Ett aktuellt exempel är Monikatrilogin, som tagit tagit henne åtta år att skriva och handlar om barnlängtan, arv och miljö.

– Jag ville förmedla vilken tillvaro man befinner sig i när man vill skaffa barn.

Första delen Ljudet av fötter kom i våras, nu har Bära och brista just landat hos bokhandlarna och tredje delen, Nu levande, avslutar serien i vår.

Ljudet av fötter fick fin kritik när den kom, särskilt framhölls Sara Lövestams förmåga att i lätt ton berätta om svåra upplevelser.

– När jag ville försöka skaffa barn gick jag till en barnmorska som sa att jag hade många ägg och en snygg livmoder. Hon sa också att jag skulle bli gravid inom ett år.

Kastades mellan hopp och förtvivlan

Men åren gick utan att det hände. I stället fick hon börja med fertilitetsbehandlingar, vilket gjorde att hon att kastades mellan hopp och förtvivlan.

– Det blev som ett trauma att varje månad få se sina drömmar gå i kras vid synen av en röd fläck i trosorna. Till slut kände jag att det räckte, jag ville inte försöka längre.

När hon berättat om den enorma lättnad hon kände efter sitt beslut fick hon många mejl från andra kvinnor som haft samma upplevelse.

– Det tror jag inte folk känner till. Man kan mycket väl ha ett bra liv utan barn. Alla barnlösa människor är inte för evigt olyckliga. 

Sara betonar dock att böckerna om Monika inte är självbiografiska.

De handlar om Monika Bengtsson som växte upp med en alkoholiserad mamma och vid tio års ålder placerades i en fosterfamilj. Hon skötte sig bra i skolan, gick ut ur gymnasiet med höga betyg, doktorerade i mytologi och är numera forskare vid universitetet.

Arv eller miljö?

Hennes beslut att försöka skaffa barn på egen hand får henne att börja tänka på sin biologiska familj och vilka gener hon ärvt och kan föra vidare. Hon undrar hur hon blivit den hon är och vrider och vänder på den eviga frågan: Arv eller miljö?

För att få svar börjar hon släktforska. Och hon nöjer sig inte med föräldragenerationen utan går tillbaka till sekelskiftet. Därmed blir böckerna om Monika är inte bara en berättelse om barnlängtan, det är också en spännande släktkrönika som gör att man får ett historiskt perspektiv på Sverige. 

– Jag är inte särskilt intresserad av kungar, jag är intresserad av hur vanliga människor levde, vad som skiljer eller förbinder dem med oss. Min fascination för arv och miljö ligger mer på ett filosofiskt plan. Visst är det en svindlande tanke att jag existerar för att min pappa från Värmland möter min mamma från Tornedalen på ett kristligt läger i Åre, och att en av min pappas miljarder sädesceller träffar ett av min mammas hundratals ägg! Sånt kan jag ligga och fundera över på kvällarna.

Har många andra drömmar

Sara påpekar att det inte var hennes enda stora dröm i livet att få barn.

– Jag har haft många drömmar. När jag var fyra år drömde jag om att bli författare. Jag lärde mig läsa som tvååring och var ett väldigt nördigt barn vars prioritet var bokstäver. Jag undrade varför det var så många av dem på framsidan av böckerna. Till slut fick jag veta att det berodde på att någon skriver dem och att denna någon kallades författare. En sådan ville jag också bli.

Hon väckte ett visst uppseende när hon som tvååring satt i en kundvagn i en livsmedelsbutik och berättade för häpna kunder att hon kunde läsa. 

– En kvinna sträckte fram en burk Keso och frågade vad det stod. Men det lyckades jag ganska enkelt stava mig fram till. Det är en historia som mina föräldrar älskar att berätta.

Kanske är det inte så konstigt att Sara Lövestam blivit en av Sveriges främsta språkvetare, vars föreläsningar mest liknar stand up-comedy på hög nivå.

ANNONS

Njut av över 500 000 ljudböcker - prova BookBeat gratis i en månad!

Extern länk från BookBeat.se

Prova här!

Publisert:

LÄS VIDARE

Gunilla Boëthius: – Mamma grundlurade både mig och pappa

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.

Ja, tack!

ÄMNEN I ARTIKELN

Författarintervjuer

Romaner

Ofrivillig barnlöshet

Familj