Maktens män hamnar i gynekologstolen

Anna Odells ”Undersökningen” tangerar dokusåpan

avFredrik Svensk

Publicerad:
Uppdaterad:

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Foto: ANDERS DEROS

Anna Odells nya verk Undersökningen presenteras som en iscensatt gynekologklinik. Bara att ta en kölapp och sätta sig, kanske kontemplera den abstrakta konsten på väggarna, signerad Odell själv eller fundera om vårdpersonalen verkligen har rätt examen.

Odell har intervjuat elva vita män med makt i offentligheten kring sårbarhet, där de till slut får frågan om de kan tänka sig att sätta sig i en gynekologstol. Samtalen är dramatiskt klippta till en kortfilm som visas i väntrummet.

Resultatet är lite småroligt, särskilt när de uppenbart eggas av uppmärksamheten samtidigt som de projicerar en massa saker på Odells enkla fråga och går i gång på det, eller ger konstnärliga råd.


Men någon ny nyans av Jan Guillou, Robert Aschberg, Thomas Bodström, Mårten Castenfors, Micael Dahlén, Björn Eriksson, Göran Greider, Stefan Larsson, Mark Levengood, Anders Palmér och Börje Salming kommer knappast fram. I stället tangerar stämningen dokusåpans njutningsmoment. Vem är mest pinsam, rar, ödmjuk et cetera, och vem kommer sätta sig i stolen och låta sig undersökas av överläkare Nina Bohm-Starke?

Detta avslöjas i nästa fas när man ropas in till ett av de fyra undersökningsrummen och får ta plats i stolen för att se ytterligare en film. Samspelet mellan Bohm-Starkes pedagogiska röst och kändisarnas överkroppar och grimaser framkallar vaga fantomsmärtor.

Detta ”joint venture” mellan Odell, svensk sjukvård och maktens män är visserligen intressant i sitt sätt att blanda sårbarheten i att underställa sig en konstnärs regi, patientens sårbarhet inför vårdapparaten och synen på styrka och sårbarhet hos en hegemonisk maskulinitet.


Men när jag sitter där i stolen och knaprar på ”stolpiller” mot ”tillfällig nervositet inför gynekologbesök, maktfullkomlighet och arrogans” blir detta samriskföretag av slapstick och ett bokstavligt intresse för sårbarhet och Stjärnorna på slottet märkvärdigt tomt. Kanske beror det på att avståndet mellan Odells egen ”institutionskonst” på klinikens väggar och det medialt spektakulära i projektet i sin helhet speglar två sidor av ett allt för välkänt mynt.

I konsekvens och tonläge förmedlade de tidigare verken Okänd, kvinna 2009–349701, Återträffen och X & Y ett bångstyrigt intresse. Undersökningen är ett ambitiöst doktorandprojekt där alla boxar redan är inprickade.

Publicerad:
ARTIKELN HANDLAR OM