ÅSIKT

Paranormala frekvenser

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
KULTUR

■ ■ Carl Michael von Hausswolff korsar många länder med sin konst. Thailand, Burma, Ungern, Italien, Kanada, Japan, USA, låtsaslandet Elgaland-Vargaland … I Sverige ser vi honom alltmer sällan.

Ett typiskt projekt signerat husvargen kännetecknas av direkthet. Sätt en mikrofon på elementet i galleriet och låt det lågfrekventa ljudet spänna ut hela lokalen. Fyll en kyrkogård med 5?000 watt purpurrött ljus. Möblera en i övrigt tom konsthall med hundra radiostationers utsändningar. Presentera brevbombens uppfinnare och ställ ut honom som konceptkonstnär.

Under åren har han utvecklat en känslighet för det enkla där alla möjligheter till underhållning är borta. Det går alltså inte att konsumera ett Hausswolff-verk. Det lämpar sig dåligt för vernissager och kräver att man offrar sig en smula.

Så är det onekligen med tre nya ljudkonstverk utgivna på tre obskyra bolag: Raster, Feld och Oral. Samtliga är så kallade tillståndsverk, avsedda att tvinga in lyssnaren i hårt sammanpressade, psykiska rum. På en cd målas oglamorösa landskap i form av horisont, träsk, delta, tomhet, himmel. På en annan tolkar Hausswolff andra konstnärers ljudverk, bland andra Olafur Eliasson, Carsten Höller och Richard James. På tredje cd:n dränker en störsändare Dalai Lama, Alvin Lucier, Albert Hoffman med flera, vilkas röster förvandlas till förvrängda fantombilder.

Genast förstår man att Hausswolff har

ett särskilt förhållande till de lägre frekvensbanden. Infraljuden, stomljuden, det mystiska mellanregistret 100–200 hertz. Går vi aningen lägre ner i frekvensbandet hamnar vi nämligen i nätspänningen (50–60 Hz) som förbinder den moderna människan via en global stämton. Vi är inte medvetna om tonen – men den finns där i kylskåp och alla slags transformatorer.

Samtidigt lägger sig dessa, på gränsen till konstlösa inspelningar av tongeneratorer, högt upp i ett musikfenomenologiskt skikt där det till slut handlar om själva essensen av allt lyssnande.

Hur skapar jag en gestalt av tonerna? Återstår den faktiska upplevelsen av en ton som är en färg som är en bild som är en text som …

Efter devisen ”det är roligare att säga ja än nej” nuddar Hausswolff vid det kontroversiellt andliga. Eller det paranormala, som när han låter konstnären Friedrich Jürgenson sjunga ”Är livet en dröm eller verklighet” genom ett raster av brustoner. Samme Jürgenson avbröt en karriär som påvemålare sedan han upptäckt de så kallade elektroniska röstfenomenen ERF. Han studerade alla slags trådlösa meddelanden och endast med hjälp av en vanlig bandspelare, mikrofon och radio ska han ha spelat in dödas röster från andra sidan.

Hausswolffs tanke är inte att ljudkonsten ska vara njutbar. Tvärtom. Den ska identifiera sig med lyssnarens uppmärksamhet.

Ljudkonst

Mikael Strömberg ([email protected])