ÅSIKT

Gatans hjälte

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
KULTUR

Martin Aagård om seriefiguren som ger Occupy Wall Street ett ansikte

1 av 3 | Foto: MASKERAD PROTEST Demonstranter med Guy Fawkes-masker i New York.
Foto: AP

Ni har sett dem på tv och i tidningar de senaste veckorna.

Den nya generationen unga arga, ockupanter på Wall street, iförda en ansiktsmask som föreställer den beryktade 1600-talsterroristen Guy Fawkes. Så beryktad att han blivit en del av brittisk folkore. Varje år den 5 november bränns dockor föreställande Fawkes på bål på de brittiska öarna för att fira att ”The Gunpowder Plot” misslyckades 1605.

Sambandet är inte helt lätt att förklara.

Anledningen är i alla fall inte att demonstranterna är katolska terrorister som hatar den brittiska, reformerta monarkin och planerar att spränga parlamentet i luften med svartkrut. Inte heller att de glorifierar terrorism.

Nej, orsaken finns i den brittiske manusförfattaren Alan Moores serieroman V for Vendetta som publicerades 1982–1989. En dekalog som gör skäl för titeln ”dystopi”.

Moores antihjälte, anarkisten ”V”, maskerad som just Guy Fawkes, gör uppror mot en fascistisk regim som tagit över Storbritannien. V lyckas där Fawkes misslyckades, spränger parlamentet och försöker sedan ta livet av statliga makthavare och lägga samtliga brittiska maktsymboler i aska samtidigt som han lär upp sin efterträdare med brutala metoder. En sorts Orwellsk fantasi om Thatcher-England som blivit en milstolpe i seriekonsten.

Det anonyma hackernätverket Anonymous, känt tack vare sina cyberattacker till stöd för Wikileaks, var först med att plocka upp masken. Enligt The Guardian säljer tillverkaren Rubies Costume Company numera 100 000 exemplar årligen av det hånflinande ansiktet. Det är den bäst säljande masken på Amazon, och ironiskt nog ger varje exemplar en liten royalty till filmbolaget Warner Bros.

Moores anarkisthjälte rimmar egentligen väldigt illa med Occupy Wall Streets allmänt hållna uppror mot finansmarknaden. I Moores värld finns inget globalt rörligt kapital, bara en totalitär stat som förtrycker den fria individen. Föga förvånande delar Anonymous vurmen för Guy Fawkes med ett antal konspiratoriskt lagda amerikanska nyliberaler – bland andra Ron Paul.  Samtidigt kan V vara den mest kulturkonservativa gestalt som skapats. Han bor i sin lilla Fantomengrotta – The Shadow Gallery – där han samlat vår västerländska kulturs största skatter och förfäktar klassisk bildning som mänsklighetens befriare.

Men V är inte den ende seriefiguren som synts på gatorna hösten 2011.

Strax efter att ockupationen av Wall street inleddes blev ”Occupy Sesame Street” ett skämt, eller en ”mem” som det kallas, på internet. Bilder på hur Grover grips av polisen och Kakmonstret protesterar mot att 1 procent av världens monster äter 99 procent av alla kakor spreds som en löpeld. Men lika snart blev det virala skämtet en del av protesterna mot storkapitalet.

När mediemogulen Rupert Murdoch i fredags höll ett anförande i San Francisco om hur hans teknologiföretag Wireless Generation ska förändra det amerikanska skolväsendet avbröts han i tur och ordning av Elmo, vampyren Count von Count, Ernie, Bert och Oscar the Grouch.

”O is for occupy” stod det på Ernies plakat. ”Equality in education, not privatization” skrek Elmo innan hon fördes ut ur salen.

Dessutom anordnades en ”zombiewalk” på lägre Manhattan redan under ockupationens första dagar. Zombiefilmens fader George A Romero gjorde redan från början klart att den vidriga massan av hungriga, hål­ögda kroppar med insjunkna kinder som vältrar sig fram på jakt efter hjärnor i hans filmer, tillhör samhällets utstötta. Debutfilmen Night of the Living Dead (1968) slutar i en mer än övertydlig politisk ironi då dramats enda överlevare, en svart man, misstas för zombie och skjuts till döds.

Och på Wall street vandrade zombiesarna återigen mot de besuttna.

Varför är det amerikansk populärkultur som klär de nya protesterna? Borde inte de maskerade demonstranterna dela V:s vurm för Shakespeare snarare än serier? Var finns arbetarrörelsens klassiska attribut? Och var är panflöjterna, reggaen, didgeridoon och alla andra mångkulturella symboler som ackompanjerade antiglobaliseringsrörelsen runt sekelskiftet?

Occupy Wall Street handlar inte någonstans om internationell solidaritet utan om västvärldens finansiella kollaps. Det är en inåtvänd protest – ett sorgearbete över den förlorade västerlänska medelklassdrömmen. Och då är det givet att västvärldens mest framgångsrika kulturyttringar får tjänstgöra som symboler.

Om två veckor, på Guy Fawkes-dagen den 5 november, har Anonymous lovat att ”döda” Facebook eftersom företaget övervakar sina användare och ska ha sålt information till totalitära regimer. Det kanske kan vara värt att spara dina semesterbilder på annat håll innan dess. Redan i augusti lovade de att göra Occupy Wall Street till en världsange­lägenhet.