ÅSIKT

Nätets kejsare

Karin Pettersson om Mark Zuckerbergs envälde

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Foto: Steven Senne / TT / NTB Scanpix
Facebooks grundare Mark Zuckerberg vittnade inför kongressen förra veckan med anledning av Cambridge Analytica-skandalen.
KULTUR

Mark Zuckerberg, Facebooks grundare och vd, svarar inte inför någon. Han kan inte bli sparkad, det finns inget sätt för omvärlden att utkräva ansvar av honom. Inte ens börsens logik rår på honom, eftersom han har en kontrollpost i sitt företag som gör att han inte kan bli avsatt av aktieägarna.

Facebook har två miljarder dagliga användare och utgör i allt högre grad infrastrukturen för demokratin. De har monopol på hur vi informerar oss, pratar om politik och hittar nyheter. Företagets algoritmer och affärsmodeller avgör vad som tränger igenom och vad som når ut.

”På många sätt är Facebook mer som en regering än ett traditionellt företag”, har Zuckerberg sagt. Ju mer företaget växer, desto sannare blir den utsagan.

”All kod är lag”, sa juridikprofessorn och internettänkaren Lawrence ”Larry” Lessig redan 1999. Med det menade han att de begränsningar som finns inbäddade i internets kod sätter ramarna för våra mest fundamentala friheter, på samma sätt som lagboken.


Han menade också att det farligaste som finns är föreställningen att koden, lagen, är värderingsmässigt neutral eller omöjlig att påverka.

Den som i en monopolliknande situation bestämmer över hur information skapas och distribueras kontrollerar demokratins själva kärna. Mark Zuckerberg har ingen kärnvapenknapp, ingen polisstyrka, ingen möjlighet att beskatta någon. Men han kontrollerar den ”mjuka makten”, möjligheten att övertyga och att undanhålla. Därmed blir hans skapelse inte bara en fråga för honom själv, utan för oss alla.


Zuckerberg pratar ofta och gärna om hur han byggde Facebook i sitt korridorsrum på Harvard. Han tog aldrig examen, men han hann plugga en del. Psykologi och antikens historia, det är en intressant kombination.

Det är svårt med historiska paralleller som spänner över 2 000 år. Men för att begripa dimensionerna i Zuckerbergs bygge är det ord som imperium som måste till. Det är också värt att notera att det, frisyren till trots, inte är Julius Caesar som är Facebook-grundarens förebild.

”Jag tycker om att besöka platserna där mina favoritpersoner i historien har bott. Som kejsar Augustus, som skapade Pax Romana – 200 år av världsfred”, skrev Zuckerberg i en statusuppdatering på Facebook för ett par år sedan.

Augustus efterträdde Julius Caesar och var den som slutgiltigt upphävde idén om republiken. Han befäste och byggde imperiet. Ett sätt att beskriva vad han skapade är ”200 år av fred”. Ett annat är att den briljante Augustus konsoliderade enväldet och permanent kväste idén om maktdelning och att de som styr svarar inför folket.


Det finns en osunt positiv aura kring Silicon Valleys starka män. Apple-grundaren Steve Jobs hem har blivit en vallfartsort för tekniktroende sedan han gick bort, och för den som söker en modern illustration på hur en helgonkult uppstår kan testa att kritisera Teslas vd Elon Musk på Twitter.

Men att bygga en produkt är inte detsamma som att bygga ett samhälle. I en färsk podcast med Mark Zuckerberg och den amerikanske journalisten Ezra Klein hör man Facebookgrundaren trassla med svar på frågor om makt och ansvar.

”Jag har jobbat på och funderat på hur man kan konstruera en mer demokratisk, samhällsinriktad process som bättre reflekterar människor värderingars runt om i världen”, säger Zuckerberg.


I världen utanför Facebook är svaret på vad man gör för att hantera konflikter och intressemotsättningar det vi kallar demokrati. Upplyst despotism är ett beprövat och förkastat koncept, på goda grunder.

”Tycker du att det är ett problem att du inte svarar inför någon?”, frågar Ezra Klein.

”Det är en viktig fråga”, säger Zuckerberg och undviker, typiskt nog, att svara. ”Mitt mål är att skapa en struktur runt vårt innehåll och vår användargemenskap som bättre reflekterar vad gemenskapen vill ha, snarare än det kortsiktiga intresset hos aktieägarna”.

Det låter fint. Men Facebook har två miljarder dagliga användare. De är indiska nationalister och svenska feminister och IS-anhängare och ryska propagandister. Det går inte att ta reda på vad de kollektivt ”vill ha”, hur sofistikerade AI-lösningar Facebook än bygger. Zuckerbergs svar tangerar på så sätt en annan samtida trend. Teknikutopismen och populismens gemensamma dröm är politik utan trassel, avvägningar och konflikter. Där någon – en algoritm eller en person – kan ta reda på vad folket vill ha.


Zuckerbergs svar speglar också en specifik kultur, den i norra Kalifornien. Silicon Valleys värderingar bottnar i marknads- och teknikoptimism i kombination med amerikansk exceptionalism. Där konstrueras briljanta svar på problem som mött unga, privilegierade människor fostrade på USA:s elituniversitet: att det är svårt att få tag på en taxi, att få mat hemlevererad, att hålla kontakt med vänner. Den bottnar i en djupt inbäddad misstro mot politik och regleringar och den är i stort sett uteslutande manlig.

Och ja, allt detta spelar roll.

”All teknik förkroppsligar ideologi”, sa juridikprofessorn och teknikhistorikern Tim Wu när jag intervjuade honom för ett par veckor sedan. ”Det finns inget neutralt med det Facebook byggt.”


Vår samtid hyllar Silicon Valleys stjärnor eftersom de är framgångsrika, unga och moderna och verkar drivas av något annat än Wall streets groteska pengakult. Men den storyn håller inte längre. Mark Zuckerberg är en av världens mäktigaste personer och måste behandlas därefter: med skepsis, krav på ansvarstagande och misstro mot att han själv har förmåga att lösa de problem han själv skapat och så länge ignorerat.

Teknikjättarna liknar i dag på många sätt kapitalismens tidiga oligarker, rövarkapitalismens tåg- och oljemagnater. I början av förra seklet skrev de om reglerna för marknaden, och byggde monopol som länge var oreglerade och vars vinster gick till några få. Och de köpte sig politisk makt. I dag har Facebook och Google några av de mest kraftfulla lobbymaskinerna i Washington och Bryssel; de lobbar stenhårt mot krav på att de borde betala mer i skatt eller bli bättre på konsumentskydd av data.


I förra veckan vittnade Zuckerberg i den amerikanska kongressen, och fick svara på frågor från amerikanska senatorer och kongressledamöter. Under förhören tickade Facebooks börskurs stadigt uppåt – frågorna var för dåliga, hotet om regleringar framstod för varje fråga som mindre akut. Ändå är förhören ett tecken i tiden: det är nu den börjar på allvar, den svåra diskussionen om teknikjättarnas plats i vårt samhälle. Som många pekat på är det inte i USA de mest intressanta motreaktionerna nu kommer, utan på EU-nivå. Där diskuteras skatter, konkurrensfrågor och om några veckor rullas ny, omfattande lagstiftning ut när det gäller konsumenternas rätt till sin egen data.

Det är dags att vi slutar ställa frågor till Facebook om hur de tänker lösa de problem som de skapar, och i stället reglerar deras verksamhet på ett sätt som speglar våra värderingar, menar den turkisk-amerikanska teknosociologen Zeynep Tufekci i en kommentar till kongressförhören.

Det är en bra ingång, men det är trasslig tid som väntar, med svåra diskussioner om gränser för det fria ordet, hur journalistik kan finansieras och om hur stora företag ska kunna bli. Ändå är det bra att politiker och medborgare äntligen börjar reagera.


All kod är lag, sa Larry Lessig. Den lag som teknikjättarna skrivit håller på att bli global i takt med att makten på nätet koncentreras i allt färre händer. Men algoritmer kan inte lösa demokratins dilemman. Och envälde blir inte bättre för att det kommer från Silicon Valley.