ÅSIKT

Socialdemokraterna har redan gett upp

Åsa Linderborg om ett modstulet parti som låter motståndarna välja vapen

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
LO släppte förra veckan en valfilm som väckt reaktioner för att den visar så få personer med annan bakgrund än svensk.
KULTUR

Företrädare för LO twittrar ilsket om kritiken mot deras nya valfilm. Ni har fel som bara ser vithyade arbetare! Ja, alla har helt fel, filmen är inte alls ett billigt knep att få tillbaka dem som gått till SD!

Jag har sett den två och en halv minuter långa filmen flera gånger nu och sorry – hur jag än ställer in pigmentmätaren kan den inte registrera att var fjärde LO-medlem har utländsk bakgrund.
Hur det kan bli så här när LO ska berätta om sig själv kan man fundera över, men filmskaparna borde ha tagit lärdom av Donald Trump. I den sista propagandafilmen, ett par dar före valet, lät man kameran helt naturligt svepa över den mångkulturella amerikanska arbetarklassen som bygger, vårdar och servar landet.

”Trygghet för vanligt folk” är LO:s budskap, och där träffar de i alla fall rätt. Ingen fråga är mer akut.

I Sverige anser åtta av tio att de lever i ett klassamhälle, enligt en rapport som bland andra sociologinestorn Göran Therborn tagit fram för tankesmedjan Katalys.

Lika många, åtta av tio, svarar i en stor internationell undersökning att ojämlikheten är för stor. Till och med institutioner som IMF och OECD, vars doktrinära nyliberalism bär ansvar för den extrema ojämlikheten, skickar ut varningar att politikerna måste börja ta det här på allvar nu. (Arbetsgivarnas ansvar att minska lönegapet, säger de naturligtvis inget om.)

Åtta av tio betyder att även medelklassen betraktar ojämlikheten på ett sätt som de inte gjort tidigare. Siffrorna ligger där och lyser som gula kattögon i det politiska mörkret, men vad spelar det för roll när socialdemokraterna famlar på andra ställen.

Samma dag som landets alla journalister var begravda i åtalet mot Rakhmat Akilov, släppte Socialdemokraterna sin valstrategi. Det var vältajmat för den som inte vill ha uppmärksamhet. Och det förstår man – något mer fantasilöst, uppgivet och modstulet får man leta efter. Det var lite om vården och mycket om brott och straff. Ordet ”trygghet” reserveras för polisiära insatser, inte till lugn och ro i plånboken. Det känns som om de redan har gett upp.

Så här blir det när Socialdemokraterna saknar kurage till progressiv fördelningspolitik. De höjer barnbidraget med ett par hundra spänn, men rör inte kapitalinkomsterna eller skattesatserna för de välavlönade.

De borde veta att de aldrig någonsin kan trumfa över de blå i frågor som rör brott och straff. Och vad de verkligen borde ha i sitt historiska dna, är att det bara är den röda sidan som kan – och vill – minska ojämlikheten. Så vad i hela världen hindrar dem!?

De som vill stämpla SD i pannan på LO tycks missa att valfilmen inte har en enda svensk flagga. Det är den röda fanan som fladdrar i vinden. Det är en färg som förpliktigar.

ARTIKELN HANDLAR OM