...och här stannar tiden

Publicerad:
Uppdaterad:

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

KULTUR

Fotografer dokumenterar den industriella epokens nedvittrande byggnadsverk

1 av 3 | Foto: Bernd och Hilla Becher
Masugn i Youngstown, Ohio. USA 1981.

Fotografikonsten har förmågan att stanna tiden, att frysa den, hålla kvar. Att Hasselbladspriset 2004 går till de två som på olika sätt har varit de största ”frysarna” är därför helt följdriktigt, så givet att man nästan undrar varför de inte fått det förut. Bernd och Hilla Bechers dokumentation av den industriella epokens sakta nedvittrande anonyma byggnadsverk - skorstenar, industrier, vattentorn - är förstås karaktäristiska genom sin systematik, sin detaljrikedom, sin typologi.

Men de är också, likt porträttfotografier, fyllda av individuella laddningar. Det är miljöer och byggnader som de flesta människor någon gång sett, åtminstone i ögonvrån på någon bilresa: inuti det urtrist bekanta bor något otäckt fascinerande. Paret Becher arbetar alltid tillsammans, ofta fotograferar de samma byggnad från olika håll - som om konstruktionen, rören och de anlagda fasaderna därmed kunde ges en annan mening, som om de tillkom i det ögonblick de ses av ett samstämt par, då de fastnar på en film. Fotografierna pendlar mellan att likna och att inte likna varandra, det går inte att tänka kring dem utan att hela tiden återvända till paret, dubbelheten.

I höst visas en retrospektiv på Hasselblad Center i Göteborg - ett bra tillfälle att se industrialismens materiella sida, möta konstruktionerna öga mot öga, inte minst bildens egna. Se hur byggnaden tydligt står fram ur luften kring den, hur dess detaljer blir till tungt vara mitt i det mjölkiga, jämna, grå ljuset.

Ulrika Stahre

Publicerad:

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.