ÅSIKT

Nu får de ingen korg på rollatorn

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
KULTUR

Förra året beslöt hälso- och sjukvårdsutskottet i Stockholms läns landsting att folk med funktionshinder själva ska betala hjälpmedel som kostar mindre än 250 kronor. Visst låter det rimligt och nog kan de flesta hiva upp en slant.

Det finns undantag. Man har rätt till en kryckkäpp, för annars kan man inte ta sig från sjukhuset. Men annars måste man betala. Som till exempel den lilla korg som brukar sitta på en rollator.

Förut fick man rollator. Med korg. Men nu har tilldelningen av korgar upphört. En korg kostar visserligen bara knappt 200 kronor men nånstans måste man ju dra gränsen.

Nu är arbetsterapeuter och andra inom vården oroade. De säger att gamla människor går omkring med rollatorer utan korg. Att de hänger kassar och handväskor på rollatorn som råkar i obalans. Att de faller.

Vad ska man tro om det här? Kanske är det meningen. Eller så är det bara nån som i ett tanklöst ögonblick gjort ett penndrag.

Rätt sjukt, säger Håkan Eriksson som är marknadschef på Etac som tillverkar rollatorer. Bor man i Stockholm får man ingen korg.

För många hänger livet på en rollator.

Så är det för en kvarts miljon människor i Sverige. Trots besvären kan man röra sig, gå ut en stund, gå och handla. Man håller döden på avstånd för visst är det fint att få en pratstund i affären och andas lite frisk luft.

Rollatorn är på väg att bli en symbolfråga, ett hjälpmedel för mobilisering. Om bara en bråkdel av användarna slipper falla och råka ut för till exempel höftledsfrakturer så är kostnaden sparad.

Men utan korg riskerar de att ramla, hävdar terapeuterna.

I själva verket är rollatorn hotad. Kanske är det inte meningen att folk med funktionshinder ska ge sig ut på gator och torg. I Gävleborg drar man in på rollatorerna. På andra håll har man börjat tänka i samma banor.

Men varför just korgen? Den är ju en av poängerna och kostar bara ett par hundralappar.

Elizabeth Knudsen är verksamhetscontroler på landstingets hjälpmedelsenhet. Hon vet varför. Rollatorn får man för att kunna gå, säger hon.

Men hur ska man kunna gå och handla utan korg?

Rollatorn är ingen shoppingvagn, säger hon.

Men folk använder den ju för att gå och handla.

Kanske det, säger Elizabeth, men ska våra skattemedel gå till shoppingvagnar?

Utan korg blir rollatorn instabil, invänder jag. Man måste hänga kassarna på handtagen.

Flera andra landsting har dragit in korgen, säger Elizabeth. Har aldrig hört talas om fallolyckor på grund av att det saknas korg.

Men om rollatorn välter, säger jag.

Varför skulle den göra det? säger Elizabet. De är ju inte precis ute och storhandlar med sin rollator.

Men hur ska de funktionshindrade få tag på en korg?

Det finns hjälpmedelscentraler, säger Elizabeth.

Jo, det är klart, säger jag. Men kommer en 85-åring med höftledsfraktur att ge sig ut i förorten ända till Långbro för att köpa en korg?

I så fall går det att beställa en korg på nätet, säger Elizabeth.

Visst kan man det, tänker jag. På nätet kan man ju köpa det mesta. Om man har dator. Och internet. Och kontokort.

Ja, vad ska man tro och hur ska det sluta om de fattiga får ha korg på rollatorn?

Doktor Gormander