ÅSIKT

Han måste förbli ett offer hela vägen till slutet

Kristoffer Viita om succéfilmen Joker: En projektionsyta för både vänsterpopulism och ”ryck upp dig”-ideologi

avKristoffer Viita

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Foto: warner
Joaquin Phoenix som den misslyckade komikern som blir terrorist i filmen ”Joker”.

Joker har precis dragit in över 140 miljoner dollar förra helgen och filmen landade mitt i ett redan infekterat kulturkrig. Todd Philips superskurk må ha vunnit Guldlejonet i Venedig men har av många kritiker avfärdats som en cynisk produkt som dessutom ger incel-rörelsen en röst.

Innan premiären varnade amerikanska militären och FBI för att det fanns risk för masskjutningar under visningarna i USA, något som hände under en visning av Batman-filmen Dark knight rises 2012 i Colorado. Joaquin Phoenix lämnade en intervju när han fick en fråga om filmen kunde inspirera våld. Arga fans som inte ens har sett filmen skickade dödshot till svala kritiker.

Det värsta som rapporterades under premiärhelgen var (tack och lov) att en man i New York spottade på andra i salongen och fick slängas ut.


Filmen är inte ens särskilt våldsam. Men på ett effektivt sätt har Todd Philips inverterat ideologin från Christopher Nolans Batman-universum där kapitalism, lag och ordning måste upprätthållas till varje pris, även om det betyder att ljuga för Gotham Citys invånare (vilket polischefen Gordon gör för att bevara freden i The dark knight rises).

Jokern blir ett offer för exakt det förljugna klassamhälle som Batman upprätthåller.

Clownen och den misslyckade komikern Arthur Fleck (Phoenix) lever ett riktigt pissliv. Nersparkad av kids på gatan, bedragen av sina kollegor, kickad från sitt jobb, nobbad av en tjej och till slut förnedrad inför hela landet i tv av pratshowvärden Murray Franklin (Robert De Niro). Arthur lider dessutom av en hjärnskada som yttrar sig i ofrivilliga skrattattacker.

Han lever med sin mamma i ett Gotham City tänkt att likna det våldsamma New York i övergången mellan 70- och 80-tal: sopstrejk, jätteråttor och nya lagar som stänger ner psykvården i Ronald Reagans anda. Arthur Fleck drabbas av de nya direktiven och får inte längre någon terapi eller medicin.


I stället för att acceptera sitt öde och bli ännu en hemlös på tunnelbanan som pratar med sig själv, bestämmer sig Fleck för att låta clownsminket stanna kvar i fejset och utkräva hämnd på alla som skrattat åt honom, men som terroristen Joker. När Fleck skjuter ihjäl tre finansvalpar i självförsvar på tunnelbanan skapar han ofrivilligt en ny rörelse med slagordet ”kill the rich”.

I boken Going postal (2005) spårar journalisten Mark Ames ett samband mellan Reagans nyliberala politik och de till synes ”slumpmässiga” masskjutningar som plågat USA sedan 80-talet. Ames ser skjutningarna som ett svar på stress, osäkra anställningar och omöjliga förhållanden på arbetsmarknaden och i skolan. Det är därför det är så svårt att profilera gärningsmännen, menar Ames, för under vanliga omständigheter hade de ansetts ”friska”.

Bowling for Columbine-regissören Michael Moore hade en liknande analys när han några dagar efter premiären kallade Joker för ett mästerverk, och menade att filmen var motsatsen till vapenporr: ”Det mesta av våldet i filmen begås mot Jokern själv, en person som behöver hjälp och som försöker överleva i marginalen av ett girigt samhälle”.


Och ja, filmens enda riktiga skurk är Batmans pappa, Thomas Wayne, som säger: ”Vi som gjort något med våra liv kommer alltid se på de andra som clowner.”
Batmans superkrafter alltid varit pengar och privilegier. Ironiskt nog ekar Batman-ideologin i många av de Joker-meme-konton jag följer på Instagram, konton som varje dag levererar självhjälp med läxor som ”ensamhet är svaghet för förlorare och styrka för vinnare”, eller ”du är som starkast när du inte kan dela din sorg med någon”.

Jokern har blivit en projektionsyta för både vänsterpopulism och en machokapitalistisk ”ryck upp dig”-ideologi riktad till de som riskerar att förvandlas till samhällets clowner.


Det är bara en sak Todd Philips misslyckats med i sin skildring av Joker. Ett svar på hur den tragiska förloraren Arthur till slut blir en trickster inom det våldsamma system som formade honom. Vilka memes inspirerade honom? Tyvärr lär vi aldrig få veta. Joker måste förbli ett offer hela vägen till slutet för att Joaquin Phoenix ska vinna en Oscar.

ARTIKELN HANDLAR OM