ÅSIKT

Klappat och klart – läs och bli smart

Aftonbladets kritiker: Här är bästa fackböckerna att lägga under granen

Foto: TT och andreas hillergren
Naomi Klein skriver om Trump i ”Nej, är inte nog”, Max Tegmark om artificiell intelligens i ”Liv 3.0” och Åsa Moberg har skrivit läsvärda memoarer.
KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Göran Greider:
DEBATT Naomi Klein, Nej är inte nog (övers. Joachim Retzlaff): Hennes tes är att det inte räcker med att avsky Trump. Vi måste avsky det slags klass-, köns- och elitsamhälle som gjorde honom möjlig. Kleins böcker brukar vara tjocka tegelstenar. Den här är bärbar, snabbläst, hoppfull.
DJUR Per Jensen, Den missförstådda hunden. Han skriver alltid lika spännande och kärleksfullt om hundarna, denna professor i etologi. Och gränsen mellan människan och hennes hund blir egentligen allt oklarare. Förmänskliga gärna din hund, men låt dig också förhundas! Ut ur artegoismen!
EKONOMI Josef Stiglitz: Euro, hur en gemensam valuta hotar Europas framtid (övers. Margareta Eklöf). Stiglitz är något så ovanligt som en socialt kännande ekonom. Full av statistik är hans bok ändå en rasande dom över en euro som slagit sönder livet för miljoner och åter miljoner människor.


Mattias Svensson:
HISTORIA Yuri Slezkines The house of government är en bok med extra allt. Tusen sidor fängslande läsning om den ryska revolutionens ursprung och upplösning – från drömmarna till exekutionsplutonerna. Allt skildrat via huset på Moskvas flodbank som uppfördes för partiets högsta tjänstemän.
VETENSKAP Att skriva inkluderande och lättläst om möjliga vetenskapliga framsteg är inte lätt, men fysikern Max Tegmark ger i Liv 3.0 en pulserande och livfull skildring av hopp och farhågor kring artificiell intelligens. De tänkta politiska utopierna är dock auktoritära, statiska och föga lockande.
SAMHÄLLE När fler än någonsin dör av narkotika är den politiska debatten tyst som i graven. På 1980-talet slogs däremot partierna om att profilera sig med nya förbud, som stjälpt snarare än hjälpt. Antologin Dogmer som dödar (red Niklas Eklund & Mikaela Hildebrand) är ingen rolig läsning, men viktig. Ett lämpligt hårt paket till politiker i alla partier.


Torsten Kälvemark:
KULTURHISTORIA Pia Ingström, Den mystiska Näktergalen. Judar, armenier och greker i Istanbul. För drygt hundra år sedan var hälften av invånarna i Istanbul greker, judar och armenier. I dag är de en spillra i folkhavet. Pia Ingström tar kärleksfullt med läsaren på en vandring i minoriteternas gamla kvarter.
BIOGRAFI Gunnela Björk, Kata Dalström: agitatorn som gick sin egen väg. Kata Dalström var en folkkär resande i socialism och samtidigt sjubarnsmor med en ekonomisk katastrof till make. Hon var tidvis kommunist, tolstojan och spiritist. Gunnela Björk ger ett livfullt porträtt av en lika älskad som fruktad kvinna.
MILITÄRHISTORIA Mattias Göransson Björnen kommer! I ett militärjournalistiskt komplex återger stora tidningar ofta okritiskt försvarslobbyisternas läckor. Ubåtshysterin kan påminna om 1600-talets jakt på Blåkullafarare. Mattias Göranssons genomgång av den gamla ryss­skräckens nutida former blir en klassiker.


Åsa Linderborg:
MEMOARER Åsa Moberg, Livet. Mina första läsminnen av Åsa Moberg är som kärnkraftsmotståndaren i Aftonbladet. Hon stack verkligen ut i den mansdominerade journalistiken. Livet är en chosefri, uppriktig memoar om en kvinna och en intellektuell i vardande. Jag tycker mycket om den.
MILITÄRHISTORIA Mattias Göransson, Björnen kommer! ”Mönsterseende” kallar Mattias Göransson den svenska rysspaniken som orsakat så många journalistiska och diplomatiska haverier, att man inte vet om man ska skratta eller skrika. Med den här boken kvalificerar sig Göransson som Årets journalist.
BIOGRAFI Tilmann Lahme, Familjen Mann (övers. Linda Östergaard). ”Skicka mer pengar!”. Det var den vanligaste uppmaningen när Thomas och Katja Manns sex barn skriver till föräldrarna. Det här är en oupphörligt intressant familjebiografi, som pendlar mellan världspolitik och rent skvaller.


Malin Krutmeijer:
ANTROPOLOGI De är lyxlirare, skattesmitare, Sverigehatare och alkoholister – så ser fördomarna mot Spaniensvenska pensionärer ut. I alla fall tror de det själva. Social­antropologen Anna Gavanas har träffat ett par hundra av de runt 90 000 svenskar som bor i Spanien, och resultatet är en fascinerande bok om fattiga, rika, progressiva och konservativa. Pensionärsplaneten hör till det mest levande och intressanta jag läst i år.
REPORTAGE Katja Wagners gedigna reportagebok Pojkarna och de ensamma poliserna damp ner mitt i den hysteriska debatten om de nordafrikanska barn som lever på gatorna i våra städer. Väl researchat och välgörande nyanserat.
SAMHÄLLE Det roliga med Richard Floridas The new urban crisis är hur yrvaken de förra tio årens mest hajpade urbanteoretiker är inför den ekonomiska ojämlikhet som vi andra redan visste om. Han låter nästan – nästan – som en sosse när han larmar om de enorma klyftorna i hans älskade superstäder.


Petter Larsson:
SAMHÄLLE Ska man förstå världen måste man följa pengarna. När tungviktsforskaren Branko Milanovic tar grepp om globaliseringen i Global ojämlikhet (övers. Henrik Gundenäs) visar det sig att de rört sig från Nord till Syd och från oss alla till de superrika. När Asien kommer och eliterna roffar åt sig, drar västvärldens arbetare det kortaste strået.
SAMHÄLLE Som svensk pendang till boken ovan är Jakten på den försvunna skatten omistlig. Journalisten Erik Sandbergs granskning av hur den organiserade överheten drivit fram politik som förvandlat landet till ett skatteparadis för de rika, medan vi andra får betala, borde kunna trigga en folklig skatterevolt.
REPORTAGE Privata poliskårer låter som en dystopi, men är på väg att bli verklighet i Sverige. Journalisten Kolbjörn Guwallius rafflande reportagebok Ordningsvakter skildrar en uppluckring av våldsmonopolet som borde skrämma den bästa nyliberal.


Carsten Palmær:
ESSÄER Per Erik Wahlund var kritiker och översättare, lärd, lite knarrigt konservativ och en verkligt njutbar stilist. Jag har inte läst Lekverk ett urval av hans essäer, men vågar rekommendera boken obesedd. Hoppas att hans sorgekväde över en död guldhamster finns med.
MILITÄRHISTORIA Lika underhållande som obekväm är Björnen kommer!. Mattias Göranssons genomgång av den moderna rysskräckens historia i Sverige. En livsviktig lektion i kritiskt tänkande i en tid där risken för ett nytt meningslöst europeiskt krig, typ 1914, är större än på många år.
HISTORIA Varför instruerade Sveriges drottning Victoria sin hovdam att omedelbart kasta ut den blombukett hon nyss fått av den franska hedersvakten genom tågfönstret? För att soldaten som överlämnat den var svart. 1918 var ett år då det hände mycket. Per T Ohlsson missar inga poänger i 1918 – året då Sverige blev Sverige.


Inga-Lina Lindqvist:
SAMHÄLLE Fördomar om Ryssland är motsägelsefulla. Är vår granne en farlig kriminell – eller är grannen bara full och självupptagen? Männen i Kreml – inifrån Putins hov av ryska journalisten Michail Zygar (övers. Nils Håkansson) skildrar både distanserat och humoristiskt livligt vårt gåtfulla grannlands moderna historia och inre liv.
BIOGRAFI Vårt andra granne Finland fyller 100 år i år. Vi tror att vi känner varandra så väl, men det gör vi inte. Kunskap om Finlands historia är verkligen ett utvecklingsområde. Genom Herman Lindqvists biografi Mannerheim – Marsken, masken, myten får man bekanta sig med Finlands minst sagt färgstarka landsfader.
HISTORIA Granne med folkhemmet var drömmen om renhet. Eva F Dahlgren avslutar sin trilogi om Sveriges rasbiologiska förflutna med boken Vad hände med barnen? Under 1900-talets första hälft lever tanken på att barnen kan tas ifrån sin dåliga miljö och planteras om på nya ställen. Ingen tänker på vad som händer när rötterna går sönder.


Ulrika Stahre:
ESSÄ I somras läste jag Den ensamma staden, Olivia Laings essäsamling (övers. Karin Andersson, Sofia Lindelöf) om just konsten och staden New York. Den är helt kongenial med stadssommarens öde landskap, och anlägger det både fruktbara och originella perspektivet ensamhet på studier av skapandet. En skimrande juvel till bok.
REPORTAGE Susan Faludis Mörkrummet (övers. Emeli André), om faderns livshistoria, machobeteende och könskorrigering i ett Ungern vars både historiska och nutida mörker liksom fräter sig in människorna var en av årets läsupplevelser. Faludi håller en både personlig och professionell ton genom hela sin bok, vilket gör den både rörande och lärorik.
LITTERATURVETENSKAP Inte heller denna gång blev det ett Augustpris till Johan Svedjedal, trots att hans omfångsrika Karin Boyebiografi Den nya dagen gryr är både epokgörande och spännande. En akademisk studie som borde nå långt utanför akademiska kretsar, där den intellektuella och drivna Boye äntligen görs synlig.