ÅSIKT

Kim Il Sung- journalistiken kom till Sverige

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Åsa Linderborg.

I veckan valtalade Fredrik Reinfeldt på en skola i en rikare del av landet. Expressen var på plats. För nätupplagan lät sig statsministern fotograferas med en stor blombukett, flankerad av glada, blonda tjejer. Det unga Sverige älskar verkligen sin ledare, är budskapet. I honom har de sin framtid!

Valet 2010 kom Kim Il-Sung-journalistiken till Sverige.

Skillnaden är att svenska journalister inte riskerar ett nackskott om de rapporterar annat än hur ordföranden för det enda arbetarpartiet åtnjuter det tacksamma folkets förtroende. De bygger den store ledarens monument helt frivilligt.

I måndags initierade Aftonbladet Kultur en debatt om hur media kampanjar för borgaralliansen på nyhetsplats.

Expressens chefredaktör Thomas Mattsson – som ett par dagar tidigare med full kraft hade tryckt ner en femton år gammal chokladbit i halsen på Mona Sahlin – svarade i sin blogg, att han inte förstod om det var skämt eller allvar. Kanske blev han klarare i huvudet när han i går läste mediaforskaren Kent Asps undersökning på Dagens Nyheters debattsida: Tre av fyra artiklar om Mona Sahlin i Expressen har skrivit negativa. Asp skriver att han aldrig har varit med om nåt liknande de nio valrörelser han studerat.

Det står naturligtvis Mattsson fritt att bedriva en journalistik som syftar till att Reinfeldt ska återväljas – pressen är inte och ska inte vara public service – men han kan ju inte inbilla oss att han gör nåt annat. Att se Expressen inta formen av regeringsorgan har varit som att förflytta sig till 70-talet. Jag minns min barndoms Aftonbladet och den sossemärkta partigängarjournalistik som inte ens drog sig för att skylla det dåliga vädret på oppositionen.

Oavsett vilket block som vinner ikväll, är socialdemokraterna valets förlorare. Det kan inte enbart skyllas på illasinnade journalister – svaret får de söka hos sig själva – men eftersom sossarna har lagt ner A-pressen, måste de föra sin egen eftervalsdebatt i de borgerliga tidningarna, på deras villkor. Redan nu har de bestämt att Sahlins misstag var att bjuda in Ohly, ”för han är ju kommunist”. Som exempel på rena rama kommunistpolitiken nämner DN:s Peter Wolodarski att Vänsterpartiet vill förbjuda vinst i välfärdssektorn och beskatta de rika hårdare.

I så fall är Sverige ett land fullt av kommunister. I veckan publicerade Dagens Industri en undersökning som visar att endast 27 procent anser att det skattegap regeringen skapat är bra. 45 procent av alliansens väljare menar att skillnaderna är för stora. I skattepolitiken har regeringen inte med sig opinionen, konstaterar Dagens Industri förvånat.

Det blev inga löpsedlar av den mätningen. Ingen journalistkollega jag talar med har ens hört talas om den.

Så varför skulle då den store ledaren bry sig?

avÅsa Linderborg

ARTIKELN HANDLAR OM