En bombsäker affärspartner

Av: Petter Larsson

Publicerad:
Uppdaterad:

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Först hjälpte Sverige Saddam Husseins diktatur att bygga skyddsrum.

Sen berättade vi för amerikanerna hur de bäst kunde bombas.

I ett anfallskrig som vi protesterade mot.

Ja, ibland blir den omoraliska ­utrikespolitiken bara alltför uppenbar.

Oavsett regeringsfärg har Sverige bytt underrättelseinformation med USA under hela efterkrigs­tiden. Till och med när Palme fördömde Vietnamkriget och man fick en fnurra på tråden politiskt, så har de vänskapliga relationerna fortsatt bakom kulisserna.

Det finns därför ingen anledning att betvivla Expressens avslöjande att den militära säkerhetstjänsten Must lämnat ut information om svenskbyggda bunkrar i Irak och på så vis bistått den amerikanska invasionen.

Det ser naturligtvis illa ut, eftersom regeringen formellt fördömde kriget, men man ska inte underskatta Musts förmåga att läsa ­politiska signaler. Under hela uppbyggnadsfasen lekte Anna Lindh och Göran Persson politiska kommentatorer, som analyserade vad som skedde, men utan att ha någon åsikt i sak. Det var först när de egna partimedlemmarna gick ut på gatorna, som de kortvarigt och motvilligt tvingades ta ton mot invasionen.

Samtidigt pågick vapenleveranserna till USA och Storbritannien för fullt.

Det är därför svårt att tro att Must någonsin tolkade regeringens krigsmotstånd som mer än spel för gallerierna och grönt ljust att fortsätta med business as usual.

Publicerad:

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturredaktion guide till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.