ÅSIKT

Kolonialism förklädd i miljökostym

KULTUR

Joar Tiberg läser Edward O Wilson - en katalog över människans misstag

biologi

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Edward O Wilson

LIVETS FRAMTID

Övers. Jan Wahlén

Brombergs

Foto: AP
Edward O Wilson.

Biologen och författaren Fredrik Sjöberg talar i VI 10/2002 om någonting han kallar "naturkänslan". Den spirar, säger han, i igenkännandets glädje, i återseendet av örter (man vet namnet på), av kända flyttfåglar. Han menar att det var ett misstag att avveckla undervisningen i artkunskap i skolan.

Barnen får mäta pH-värden i försurade vattendrag men inte lära sig vilka arter som växer utanför skolbyggnaden. Resultatet är en generation av biologiska analfabeter. Förfallet och missgreppen har blivit norm. Det är olyckligt, och farligt. Att studera bekymmer ger ingen naturkänsla, ingen glädje, inget att bygga vidare på.

Tvåfaldigt Pulitzerbelönade biologen Edward O Wilsons nya bok Livets framtid närmar sig de här problemen. Hur ställer vi oss till det allt hastigare utsläckandet av arter på jorden? Hur berör det oss? Vad blir priset? Hans bok är en svart lista över människans missgrepp och girighet. Ett mörkt testamente åt framtiden.

Hör: 40 procent av jordens stora syreproducerande skogar är utplånade. Uppemot hälften av alla växt- och djurarter tros vara utrotade i slutet av detta århundrade. Fiskbestånd och jordar dekapitaliseras genom överutnyttjande och konstgödsling. Värst är situationen i Kina, där 80 procent av flodsträckorna i dag helt saknar fisk till följd av utsläppen, enligt FN.

I sammandrag: En ensamhetens era väntar mänskligheten, enligt Wilson. "År 2100 lider naturen ohyggligt".

Hur ska vi då väja för denna ohyggliga framtidsbild? På sidan 154 finns en central wilsonsk tanke i kortform. Där står: "Vi behöver naturen, och särskilt dess vildmarker."

Vildmarksbegreppet föddes i USA. Efter folkmordet på kontinentens indianer behövde den nyfödda nationen en skärm att dölja sin historia bakom. Skärmen blev illusionen om det av människan orörda, öde. Landet var tomt, vilt, den vite mannen steg in i det, motståndslöst... Wildernessbegreppet exporterades till Europa. Nationalparkerna, idén om levande zoner, reservat av mångfald i artfattiga produktionsöknar, skapades. Naturvården blev konservativ.

Nu har den vägen visat sig nå vägs ände. Reservaten håller inte som buffert, inavelsdepression hotar många arter och klimatförändringarna gör att djur och växter måste vandra norrut, men reservaten är svåra att flytta på... Nu talas desperat om att skapa korridorer mellan de orörda områdena.

Trots misslyckandena vill många exportera den konservativa naturvården till utvecklingsländerna. Så kallade Hot spots, områden kring ekvatorn där artrikedomen är hög, ska skyddas och bli framtidens buffertzoner. Som styrelsemedlem i World Wildlife Fund har Edward O Wilson köpt in stora områden i utvecklingsländer, där människor - likt västerlänningar för hundra år sedan - vill lyfta sig upp ur misären med hjälp av naturresurserna. Denna neokolonialism förklädd i miljökostym är det kvarvarande intrycket efter läsningen av Livets framtid.

Kärnan i problemet, att en försvinnande liten del av jordens befolkning överutnyttjar dess ändliga resurser, springer Wilson förbi. Utsläppen av koldioxid är väl känt. USA:s fyra procent av mänskligheten släpper ut en dryg fjärdedel av växthusgaserna. Ett annat bra mått, som Wilson presenterar i sin bok, är det ekologiska fotavtrycket. Det är den genomsnittliga mängd av jordens produktiva mark och grundvatten som varje individ tar i anspråk för föda, boende, energi, transport, handel, avfallshantering, nöjen. Den ligger på 1 hektar för utvecklingsländerna. 9,6 hektar för varje amerikan. Fotavtrycket för hela mänskligheten är 2,1 hektar.

Där har vi siffrorna. Och med dem i minne blir talet om bevarande av "naturen" knappast mer än en cynism.

Hellre artfattig tystnad än den nykoloniala och intellektuellt ohederliga väg mot biologisk mångfald som Edward O Wilson ritar upp.

Joar Tiberg

Joar Tiberg , - poet och kemist