Boken får mig att vilja skrika: jag anklagar er!
”De gränslösa” om politikers skolaffärer väcker vrede
Han valde ordet ”klägg”, Håkan Juholt, när han skulle beskriva den svenska korruptionen. Han visste vad han gjorde. Enligt ordboken betyder det obehaglig kletig massa, och det är just obehaget, äcklet, som till sist väcks till liv vid läsningen av ”De gränslösa” av Marcus Larsson och Åsa Plesner.
Boken börjar med ett enda långt tragglande av typen: Ulf Kristersson är gift med Birgitta Ed som grundade pr-byrån Springtime med bland andra Göran Thorstensson. Kristersson, Ed och Thorstensson äger en sommarstuga tillsammans. Ed sitter i styrelsen för Europaskolan. Thorstensson sitter i styrelsen för Watma Education. Skolkoncernen Watma omsätter årligen nära sjuhundra miljoner kronor, och bedriver undervisning via ett flertal skolhuvudmän. VD för Watma är Anders Hultin, politiskt sakkunnig för Moderaterna 1991–1994 och en av arkitekterna bakom friskolereformen.
Förra året oroade sig styrelsen i Watma Group Ab för risken att politikerna skulle sänka skolpengen för friskolorna. Och tänka sig! När Kristersson blev statsminister minskade risken för detta, och skolkoncernernas aktiekurser steg.
Detta är klägget – sammanblandningen av lagstiftare och välfärdskapitalister, den systematiserade bestickningen presenterad som entreprenörskap och valfrihetsvurm. Larsson och Plesner blottlägger det noggrant och pedagogiskt, med patos men också en viss analytisk distans. Det är en beundransvärd folkbildningsinsats.
Vad är ni ens för liberaler, som inte vågar göra business på en riktig marknad?
Själv blir jag drabbad in i märgen, alla dessa namn och köperelationer gör mig till slut ursinnig. Det är så ovärdigt och så klandervärt, denna massa av politiker och lobbyister som smiter in och ut mellan uppdrag i riksdag, regering, påverkansfirmor och välfärdsbolag. Alla dessa människor som först skriver lagar som möjliggör handel med utbildning och som därefter ordnar aktieportföljer i bolag som har som affärsidé att göra vinst på sänkt lärartäthet, minskade skolgårdar, nerdragen elevhälsa och indragna skolbibliotek.
Det är vämjeligt – och efter att ha läst boken känner jag för att skrika: jag anklagar er! Ulf Kristersson, Göran Persson, Gunnar Hökmark, Peje Emilsson, Per Egon Johansson, Carl Bildt, Lotta Edholm och alla ni andra – ni är politikens dödgrävare och välfärdssamhällets strypare! Ni skor er på barn genom att stjäla skattemedel och skapa en korrupt marknad som bara fungerar så länge som ni själva, den självgoda politikerklassen, garanterar dess existens. Vad är ni ens för liberaler, som inte vågar göra business på en riktig marknad? Det är ni som är klägget, så målande beskrivet av den utstötte socialdemokraten Juholt, och så skickligt avslöjat av Larsson och Plesner.
Hoppet står nu till just detta ursinne, detta djupt kända förakt som faktiskt går bortom ideologi. För det Larsson och Plesner visar är att det också bland högern växer ett missnöje och en ilska inför det organiserade rofferiet. Låt oss hoppas att en anständighetens allians snart kan vinna över klägget, en gång för alla.