ÅSIKT

Augustinatt på Kvarnen

En klassisk film väcker minnen

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Foto: Björn Lindahl
Monika Fagerholm tilldelades Augustpriset 2005 för ”Den amerikanska flickan”.

avStaffan Lindberg

KULTUR

Här börjar musiken. Den första raden i Den amerikanska flickan av Monika Fagerholm, tog tag i mig med sin löftesrika kraft. Det var Hanna, som hade klivit in i mitt liv en augustinatt på restaurang Kvarnen i Stockholm ett par veckor tidigare, som hade gett mig boken.

Ännu var allt i sin början. Det var den där första tiden, när allt står och väger, och det som just fötts snabbt måste växa sig starkare för att inte dö. Jag längtade efter att träffa henne, men hon jobbade på ett annat skift än jag och kunde inte komma loss. Så jag sjönk ner i soffan, stängde världen ute och lät musiken spela.

Det var en förbryllande roman. Den liksom spretade åt olika håll. Framåt – och bakåt i tiden. Utåt – och ännu mer inåt. Rader försvann och dök upp igen, likt gåtfulla ekon.

Ingen kände min ros i världen utom jag ...

Så fort det var lugnt på tidningen ringde Hanna. Vi talade om händelserna i Trakten. Förde en hopplös kamp för att försöka skilja verklighet från dröm.

Vilka hemligheter vilade på Buleträskets botten? Hade Eddie de Wire verkligen hittats drunknad?

Snart förstod jag. Bara genom att släppa kravet på klarhet gick berättelsen att förstå. Bara genom att förlora mig själv fick jag träda in i en ny värld.

Till sist gick Hanna av sitt arbetspass. I dag har vi tre barn. Musiken fortsätter att spelas, mer livfull och bullrig än någonsin, med en kraft som bara växer.

ARTIKELN HANDLAR OM