ÅSIKT

Nytt lyft för jubilarens fjärilar

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
KULTUR

Jag stöter på spåren av rådjursklövar i snön. Språk men inga ord.

Tomas Tranströmer, ur ”Från mars” (1979)

Det ordlösa språk som växter och djur kastar på oss, kan alltså bli språk. Fredrik Sjöberg har gjort språk av den insektssamling Tranströmer satte samman i tonåren.

Tranströmerska insektssamlingen från Runmarö, (Ellerströms, 2001) utkommer till Tranströmers åttioårsdag i nyutgåva på Bonniers.

Runmarö visar sig vara rena tummelplatsen för entomologer, en väv som Sjöberg lägger ut i tre livfulla essäer. Den trettonårige Tranströmer går, sannolikt ovetande, med sin håv i spåren efter Carl Gustaf Hoffstein (1850–1916), som förutom en av sin tids mer ivriga naturaliesamlare också var ett känt original på ön, glad i både flaskan och hammaren, med vars hjälp han byggde Tranströmers hus på Runmarö.

Det är bara en av många lustiga historier som Sjöberg skriver fram ur trälådorna han står böjd över. I botten av en av dem, hittar han ett tidningsark, med radannonser, och citerar:

”Modist ö. Pl Sv. t. M´”

”Två fruar ö. kvällsarbete eft. kl 18. Vad som helst.”

”Fl. ö pl und. Dec. mot fritt vivre.”

Och jag trodde found poem-rörelsen var över.

Den ljusgula höfjärilen då, hur kom den in i samlingen?

Sjöberg klurar och funderar, infångad 1944, beredskapstid ... konstgödselbrist ... odling av foderväxten luzern fick ett kort uppsving ... höfjärilens larver lever av ... just luzern...

Höfjärilen lyfter ur samlingslådorna och in i historien.

Med språket på släp.

Joar Tiberg