ÅSIKT

Nilsons text ströks efter avslöjandet

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Ulf Nilson.

avÅsa Linderborg

KULTUR

Det finns goda skäl att avslöja ”Julia Caesars” identitet, som Annika Hamrud gjorde i onsdags (Expressen).

1) Man ska inte under skydd av ano­nymitet kunna hota, hata och hetsa.

2) Avståndet mellan dem som med namn eller under pseudonym lägger ut hetstexterna och dem som formulerar de faktiska hoten, är många gånger marginellt.

3) Man ska inte i lugn och ro kunna ljuga om andra människor, vilket ­Julia Caesar gjorde med Annika Hamrud och Niklas Orrenius. Mytbildningen om deras journalistiska metoder växte så lavinartat på de höger­extrema sajterna och även på andra håll, att läget blev akut.

4) I sin läsekrets - som är större än en normalstor lokaltidnings - är Julia Caesar ikonisk, särskilt som hon ständigt trumfar in att hon i ett kvartssekel arbetat på Dagens Nyheter.

5) Just för att ­Julia Caesar har en gedigen erfarenhet från mediebranschen, har hon hos en del borgerliga opinionsbildare fått en ställning som ett särskilt sannings­vittne. Detta förstärker hennes position som makthavare i undervegetationen.

En av dem som hyllat Julia Caesar är Expressens egen kolumnist, Ulf Nilson. Den 19 januari 2010 skrev han stort och vackert om hennes bok Världsmästarna, en litania om svensk invandring (som också skickades till samtliga riksdagsledamöter). Den alarmistiska rubriken på Nilsons ­kolumn löd: ”Sverige är på väg åt ­helvete!”.

Den texten går inte längre att få tag på. Några timmar efter att man avslöjat Julia Caesars identitet, plockade man bort den forne stjärnreporterns hyllning till kvinnan som vågade säga sanningar om mass­invandring och mångkultur.

Det är ganska ovanligt med avpub­liceringar, särskilt om de inte motiveras – texten bara försvann. Det ger nästan intrycket att Expressen sysslar med nåt slags historierevisionism. Lite grann undergräver man ­legitimiteten för sin egen kontroversiella namngivning, eftersom Julia Caesars storhet delvis ­ligger i att hon fått spridning i etablerade medier.

Svenska Dagbladets Per Gudmundson är hederligare, hans bloggpost om Julia Caesar går fortfarande att läsa. I den texten jämför han Julia Caesars publiceringar med samizdat­litteratur, det vill säga de underjordiska publikationer som fanns bakom Järnridån.

I Gudmundsons ögon är Sverige med andra ord ett land där staten jagar regimkritiker. Den uppfattningen är väl spridd i den högerextrema kulturen. Gudmundson har backat, och gott så. Men man undrar över Expressen. För lite sen tryckte man Ulf Nilsson, sen avpublicerar man utan ett ord samma dag som man avslöjar namnet på en kvinna som ”missbrukat yttrandefriheten”.

ARTIKELN HANDLAR OM