Kultur

Följ strömmen!

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

KULTUR

MARTIN AAGÅRD om reklamflyktingarna som public service-utredningen glömde

Den illegala nedladdningen på nätet har inte bara drivits fram av att långfilmer och tv-serier numera är så himla lättillgängliga. Det vet alla som tillbringat en helg med att försöka tanka ner en säsong av Flight of the Conchords eller någon annan HBO-serie som man fått för sig att man måste se före alla vanliga tv-tittare.

Inte heller beror den enbart på att gratis är gott, även om Piratpartiet gjort sitt bästa för att få fildelningsentusiaster att framstå som illa genomtänkta snåljåpar.

Nej, mer än något annat är det reklamen som jagat tittarna framför sig ut på fildelningssajterna.

Rose-Marie Frebrans public service-utredning Kontinuitet och Förändring, som presenterades förra måndagen har dock helt missat internets veritabla flyktingströmmar. De som drar från videosajt till videosajt, från den ena plattformen till den andra. Allt för att undvika de outtröttliga bombmattorna av marknadsföring, som blivit så intelligent och målsökande att den inte bara håller jämna steg med den flyende publiken, utan ofta ligger steget före.

Myspace, Youtube och onlinespel blev snabbt populära fristäder för olika former av underhållning tack vare sin enkelhet och ickekommersiella atmosfär. Men så fort annonserna smög sig in så svek intresset. Ett öde som även drabbat Second Life, Facebook och andra sociala underhållningsformer.

Enligt en Orvestorapport från i fjol försöker mer än 70 procent av tittarna undvika reklam både på tv och internet. ”Reklamtröttheten” sprider sig. Det hela är en känslig fråga för reklambranschen och i takt med att tröttheten ökar blir det allt svårare att hitta mediala flyktingläger på nätet.

I fjol gick Internet för första gången om tv i annonsintäkter och trots att lågkonjunkturen redan är här fortsätter nätet att växa som marknad. Om du läser den här texten digitalt ser du med all säkerhet ett par hysteriska gif-animationer någonstans i närheten. Lev med det. Hysteriska gif-animationer är medias nya livlina.

Public service-tv har länge fungerat som ett generöst första asylland för medieflyktingarna. Men på många sätt är redan tv-apparaten förlorad. Med sin nya platta skärm är den för en yngre generation bara en dator som saknar tangentbord och som är nästan helt översållad av reklam.

Trots att de kommersiella tv-aktörerna förlorat flest tittare på senare år drabbas de egentligen inte så hårt av tv-döden, eftersom de är just kommersiella. Funkar inte tv så byter aktörerna bransch helt enkelt. Det är värre för den som har ett uppdrag från staten att göra tv och radio i allmänhetens tjänst.

Det skulle visserligen gå att öka tv-apparatens flyktingkapacitet. Till exempel skulle man kunna starta en filmkanal inom ramarna för public service eller satsa ännu hårdare på konsumentjournalistiken. Att vara ickekommersiell är i dag inte ett hinder utan en resurs eftersom man kan göra en mycket mer brutal konsumentjournalistik än alla andra aktörer. Men oavsett vad man gör innehållsmässigt är onlinetjänsten SVT Play det viktigaste steg som public service tagit på länge. Det är nämligen första gången public service hjälper reklamflyktingarna där de befinner sig i stället för att vänta på att de ska återvända till ett sönderbombat tv-medium.

Men hjälpsändningar till reklamtrötta diskuterades inte i Frebrans public service-utredning. Det spelar kanske ingen roll – det är oklart vilket avtryck utredningen kommer att sätta i alliansens mediepolitik. Alliansen har fokus inställt på att stärka reklamens roll i tv och radio. I ett brett utspel på Dagens Nyheters debattsida dagen innan utredningen förklarade alliansens kulturpolitiker att de vill ge de kommersiella medieaktörerna bättre förutsättningar.

I en utredning som läggs fram i höst kommer man till exempel att föreslå att en rikstäckande kommersiell radiokanal startas. Det är en politik som med all säkerhet kommer att skicka ännu fler flyktingar ut på nätet på jakt efter reklamfria podcaster, videosajter och bittorrent-servrar. När de flesta mobiltelefoner redan fungerar som anständiga handdatorer så kommer telefonbolagen dessutom att smuggla medieflyktingarna kors och tvärs över medielandskapet på nolltid.

Men även Frebrans utredning kommer att bidra till det. Ett stort misstag är förslaget på den 25-procentiga moms som ska stimulera public service att köpa in mer material från produktionsbolag. Vad de reklamtrötta behöver är inte en inköpscentral, utan en stark, medial infrastruktur, där en oberoende, opartisk innehållsproducent kan göra hjälpsändningar på alla möjliga plattformar oavsett var de nya flyktinglägren uppstår.

Sveriges Radio borde vara ett föredöme. Tack vare sina många anställda är man den enda nyhetsorganisation som fortfarande har en samling utrikeskorrespondenter värd att tala om. Det är en materialproducent som kan bedriva public service via telefoner, datorer eller radioapparater.

Även SVT borde fokusera på att producera material, som kan skickas dit tittarna för tillfället befinner sig. På SVT Play saknas av rättighetsskäl allt för mycket fiktion och sport för att det ska kunna kallas public service. Och det billigaste sättet att skaffa sig rättigheter är ju att tillverka materialet själv.

2008 måste public service bli ett Public Service för Internet, ständigt beredd med digitala hjälpsändningar för att undvika en framtida medial flyktingkatastrof.

Martin Aagård

ANNONS EXTERN LÄNK

Njut av en god bok i sommar – Prova BookBeat gratis i en månad!

BookBeat.se

Publisert:

Aftonbladet

/

Kultur

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.

Ja, tack!