ÅSIKT

En farlig annons?

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
KULTUR

IRA MALLIK om Metro och yttrandefriheten

Den svenskägda tidningen Metro i New York har vägrat att publicera två betalda annonser som kritiserar president Bush. I dessa tider då en yttrandefrihet under attack ständigt diskuteras är det extra anmärkningsvärt att det är så tyst när en svensk mediekoncern (Kinneviksgruppen, den så kallade Stenbeckssfären) som Metro börjar utöva politisk censur i ett västland.

Metro startade i Stockholms tunnelbana men finns idag i cirka 90 storstäder i 21 länder och har enligt egna uppgifter cirka 20 miljoner läsare dagligen.

Annonsen som Metro i New York vägrar publicera bär rubriken: ”Vem är det verkliga kärnvapenhotet” och visar en bild på Bushs ansikte i ett atombombsmoln. Det är organisationen The world can’t wait som står bakom annonsen. De uppger att Metro som skäl för stoppad publicering angivit att annonsen är ”alltför hätsk”. Lobbygruppen gjorde en ny annons med texten ”En miljon döda i Irak. Afghanistan åt helvete. Nu tar Bush sikte på Iran”. Den stoppades också, men det cirkulerar uppgifter om att Metro skulle kunnat tänka sig att publicera den för fyra gånger det vanliga annonspriset.

Politiska påtryckningar mot medier har länge varit ett problem i USA, och situationen har skruvats upp sedan den respekterade tidningen The New York Times fått reprimander från själva senaten för att ha publicerat annonser från den Bush-kritiska organisationen MoveOn till ett reducerat pris.

Mycket kan sägas om situationen i USA, men yttrandefriheten är som så ofta påpekats en internationell fråga när medieföretagen globaliseras. När sökmotorn Google föll till föga för kinesiska påtryckningar var den internationella kritiken inte nådig. När Lars Vilks Muhammedhund blev en yttrandefrihetsfråga i Sverige stod svenska medier eniga.

Det är ynkligt att ett svenskt medieföretag inte vågar försvara yttrandefriheten i USA, medan svenska mjölk- och elektronikföretag verksamma i Mellanöstern förväntas stå bakom publiceringar som Muammedkarikatyrer och rondellhundar de själva inte är inblandade i – i yttrandefrihetens namn. Det här väcker ett antal frågor som kräver svar. Vågar medieföretaget Kinnevik inte stå upp för yttrandefriheten i västvärlden? Och är andra svenska medier beredda att rycka ut till yttrandefrihetens försvar – när hotet inte kommer från självutnämnda al-Qaidaterrorister, utan från en välbeställd ekonomisk och politisk elit?

Ira Mallik